lördag 4 februari 2017

Korg

Tog en promenad på vätterstranden och hittade en massa pilsly som någon, gissningsvis kommunen, hade "avverkat".
"Usch vad skräpigt, när ska de köra bort det här riset?" Ja, så kan man reagera när man ser sådant.
Eller så kan man tänka "YES!!! Slöjdmaterial! Vilken tur att de inte hunnit ta bort det än!"
Så jag fyllde bilen med sly (om någon såg mig tror de förmodligen att jag är en galen samlare).


Jag hittade en bra beskrivning av hur man gör från Fotevikens museum, den finns här.
Började med att sticka tre grova spröt genom tre andra och surra ihop med en tunn slana på scoutmaner,

Sedan flätade jag bottnen... och sedan orkade jag inte ta fler bilder! 

Hor som helst blev den enorm! 40 cm i diameter och 35 hög (utan grepe). För att vara första försöket får man säga att den blev riktigt lyckad, och jag tänker mig att den ska få vara utflyktskorg när vi till exempel åker på något vikingaevent! Två små marknader har jag tänkt att jag och barnen ska åka på i år, bara här i närheten men ändå!
De hade flätade pilkorgar på vikingatiden, men hur stora bitar som finns bevarade och hur mycket man vet om hur de såg ut vet jag inte.



lördag 7 januari 2017

Väver och väver

 Det är glest mellan inläggen på bloggen nu, men jag väver och väver... På slöjdfrökenutbildningen började vi med tuskaft, och har nu gått över till kypert. Jag vill helst bara väva vikingatyger, men det går inget vidare.
Det här var en ganska fin testremsa i fiskbenskypert.


Här är en diamantkypert. Jag vävde 3 meter, för att kunna sy en kaftan av det. Men när jag rullade ut det visade det sig att det växtfärgade garnet var så flammigt att mönstret inte framgår ordentligt. Det är riktigt gräsligt faktiskt.
Väldigt mycket jobb för ingenting.
I vävstolen såg det dock snyggt ut, när man bara såg en liten del i taget.

söndag 23 oktober 2016

söndag 16 oktober 2016

Vantkurs med Täpp Lars


Den här helgen har jag ägnat åt en kurs i att sy skinnvantar med den oerhört underhållande Täpp Lars från Malung!
Den som har chansen bör definitivt göra detsamma!
Och mina vantar blev så fina så det är alldeles galet! Vit Killingpäls och rött kläde...



onsdag 12 oktober 2016

Pepita

Funderar över tuskaftens möjligheter, vävt i en skolvävram. En Pepitarutig bit som valkas tål att klippas och sys i.




Det var länge sedan jag bloggade nu, men det har hänt mycket på slöjdfronten!
Jag har varit på Slöjdlärarutbildningen ochlärt mig sätta upp en väv!
 Jag har satt upp vävstol hemma och börjat väva!

Jag har växtfärgat på hemslöjden!

Och...
Jag har börjat jobba som slöjdlärare! Gör min andra vecka nu, mycket intressant!

lördag 10 september 2016

Vikingatida hårnät

Man måste ju ha något på huvudet!
Och det var länge sedan jag språngande, så det blev ett hårnät egentligen tänkt att utgå från modell Bredemose.
Det jag har gjort skiljer sig dock mycket från originalet. För att jag kan ju bara inte låta bli att överarbeta...
För det första valde jag att brickväva ett band att utgå ifrån.
Bandet är ungefär 2 meter långt, och i de mittersta 40 cm har jag dragit ut inslagstrådarna i ena kanten 45 cm. Jag mätte dem individuellt runt en tumstock, för jag km inte på något bättre sätt som verkligen skulle ge exakt lika långa öglor
När bandet var klart monterade jag det på en hemmagjord vävramar, det vill säga en bärback med två fastknutna blompinnar!

Först sträckte jag överkanten, men efter att ha börjat väva insåg jag att det inte fungerar, och jag fick släppa på sträckningen.


Nedtill lät jag en snodd löpa med i skälet för att lätt kunna dra ihop den när den var klar.

Därefter tog springandet vid. Jag växlade mellan höger och vänstervridning med 6 varvs mellanrum för att inte nätet skulle sno sig. Bredmosehättan har tre, men jag var lat, tycker det är lite krångligt att byta håll.
När det var klart virkade jag ihop alla varptrådarna för att låsa dem. Man hade ju inte virknål på vikingatiden, men det här är ju egentligen fingervirkning! Dock ser det som om låsningen på Bredmmosehättan är gjord med en snodd,och då inte bara att snodden är inträdd i skället utan faktiskt fasttvinnad på något sätt.
Sedan släppte jag lös alltihop och sydde ihop nätet till ett rör, från snodden nedtill och upp till ca 4 cm från bandet.

Därefter tvättade jag nätet, garnet är växtfärgat med indigo och släppte mycket färg! 
Jag spände upp det över en tallrik och lät det blocka över natten.
Så idag var det dags att prova!
Liten utvärdering: egentligen är ju Bredemosenätet mer som en mössa, och knytbandet sitter ju inte framtill, utan mitt på. Min modell ser ut som ett klassiskt hårnät. 
Modellen från Bredemose är väldigt spännande för mig personligen för att:
I min folkdräkt ingår något som kallas spranghätta, men den språngas inte utan är gjord i en annan nätteknik. Dock har den säkert varit språngad en gång i tiden, och modellen har mycket gemensamt med Bredemosehättan, inklusive att ett band ska knytas uppe på hjässan!
Alltså: bara att varpa upp för en ny variant!
Då uppstår en ny utmaning. Hur ska mangöra med mössans framkant? När den inte dras ut av ett band kommer den att vilja dra ihop sig å det grövsta!