Hällristningsbåt

På listan över konstiga saker jag gjort på grund av min utbildning till syfröken kan jag nu även lägga en Hällristningsbåt!

Uppgiften var att göra en konstruktion eller leksak baserad på vad man nog egentligen kan säga är waldorfpedgogikens syn på leksaker. Det vill säga, den ska ha föremålets karaktär, men ändå vara öppen för den lekandes egna laddande av känslor och egenskaper. I övrigt skulle den vara möjlig att koppla till att en elev kommer och säger att nu läser vi om det här i ett anat ämne, kan vi göra en sådan i slöjden.
Mannen som skrivit den litteratur vi läste i samband med uppgiften gjorde djur utifrån målningarna i Lascauxgrottan  i Frankrike, men jag tänkte att det är ju att gå över ån efter vatten, för vi har ju våra hällristningar! Och eftersom han ju redan gjort djuren så tänkte jag att jag tar en båt. Enligt den här författaren ligger det heller inget egenvärde i att vara så originell som möjligt, utan det är helt okej att hålla sig inom en etablerad konstnärlig tradition, så det är väl det jag gör. Spinner vidare på bronsåldersarvet fast i tredimmensionell form.
Hällristningsbåtarna ser ju väldigt konstiga ut, med en märkligt utsträckt köl, som man inte begrep sig på förrän man gjorde ett fýnd i Danmark på 1920- talet, den så kallade Hjortspringsbåten, som bara är några hundra år yngre än våra hällristningar.

Jag utgick ifrån själva hällristningsbilden när jag gjorde min replik, eftersom jag ju skulle göra något som inte var för detaljerat, utan som går att ladda med egna tankar. Här finns inga detaljer, utöver möjligen huvudena i för och akter, men även dessa är rudimentära, som det ju blir när man hackar i sten, och kan tolkas som hur elaborerade drakhuvuden man vill. Jag valde att sy i den röda färg vi använder när vi målar i hällristningar för att kopplingen skall bli tydlig, jag tänker mig att eleverna stöter på hällristningar i sina historiestudier under mellanstadiet och då lättare kan se vad det är vi har gjort. I övrigt kan man runt denna båt tolka fritt. Hur framförde man den? Förr trodde man att det var segel, nu är man nästan säker på att man rodde, men vad tror vi? Vad gjorde man med båten? Krigade? Fiskade? Transporterade saker? Båtens karaktär finns, men ladda den får vi göra själva.
Ibland blir man nöjd, när man lyckas utföra en knepig uppgift som man först tror man ska gå bet med, men som man slutligen ror i hamn!
Jag har väl egentligen inte haft en enda källa till båtens utformning, det finns ju massor av den här typen av båtar på hällristningar, både med rak och rundad köl, respektive med två likadana stävar och med tydlig för och akter, men jag tittade i alla fall på den här bilden när jag utformade drakhuvudena:

Här är det ju tydligt att det finns en för och en akter, men Hjortspringsbåten hade inte det, den var som en kanot som inte behövde vända, det var bara för besättningen att sno runt och fortsätta ro åt andra hållet. Eller paddla kanske, årorna såg tydligen mer ut som paddlar.Intressant! Nu vet jag lite mer om bronsåldersbåtar än jag gjorde för en vecka sedan!

Julekongen

MIn 7- åriga dotter har helt snöat in på en norsk julkalender som har visats på SVT i jul, och som heter Julkungen på svenska. Julkungen handlar om två barn, varav en flicka vid namn Eirild som visar sig vara prinsessa. Och vilken 7- årig skolflicka går inte omkring och drömmer om äventyr, hemliga gångar och annat spännande!
Dessutom har Eirild väldigt mycket fina stickade kläder, och dottern har enträget bett mig att göra likadana åt henne, vad är det annars för vits med att ha en stickande mamma?
Så jag plockade fram lovikkagarnet jag köpte på Ölands Ullcentrum i somras och stickade ett par vantar till henne! Roligt att Norska Eirils har svenska vantar när det finns så mycket fint norskt!
Och eftersom jag är den mamma jag är, gammal medeltidslekare, så kunde jag inte låta bli att sitta uppe halva natten och tillverka en sköld åt henne också! Målingen tog nog ett par tre timmar... men himmel vad roligt det är!
Nu är tyvärr Julkungen slut men vi har hört att det ska innas en fortsättning i form av en film! Jag vet ju att det är några norskor som tittar in här i bland, någon som vet om det blev någon film och var den finns att få tag på?
Nu har jag bara en poncho, en krage, mössa, samt en sydd yllekappa kvar på beställningslistan...

Tovat äpple

 I går hade jag inte så många barn på jobbet, så jag vågade plocka fram det livsfarliga pysslet! Nämligen nåltovningsnålarna! Det gör jag bara om det är väldigt lugna barn som dessutom jag misstänker tål att få en sådan nål i fingret (det gör ju så grymt ont!)

Själv gjorde jag ett äpple, första gången som jag gör något i tovning som faktiskt ser ut som det ska...

Jag gillar de här nålarna, för även om jag tycker ytan på det man gör blir ful, så är det väldigt lätt att forma ullen så som man vill, och när man sedan har fått till formen så är det bara att köra på med lite såpa och varmt vatten så blir finishen perfekt!

Barbieklänning- återbruk

Häromdagen när jag gick hem från jobbet bara vek sig mitt paraply! Handtaget hade utan förvarning gått mitt av! (se bild!) Det var tråkigt av två anledningar, dels var det inte så förtvivlat gammalt, dels var det lite av en favorit med fina rosor och volang! Extremt dålig kvalitet måste jag säga, köpt på en liten boutiqe och inte så jättebilligt så det var ju lite dåligt.
Men vad gör man då?
Jo man kan t ex sy en barbieklänning! Så det har jag och dottern ägnat oss åt under eftermiddagen. Som tonåring sydde jag massor av barbiekläder, utan mönster eller så, och det hade jag inte den här gången heller. Lite ringrostig var jag ju, fick sätta tryckknapparna väldigt långt in från kanten i ryggen för att skapelsen inte skulle haka ner över bysten. Jag har väl sytt lite för mycket till vanliga människor sedan sist och glömt att Barbie har lite abnorm fysik! Men tjusig blev hon ju! (Även hennes lilla dotter fick en, men den blev inte riktigt lika snygg..,)