Islandströja

Jag har stuckit emellan med en islandströja! Den allra första tröja jag stickade mig för kanske 15 år sedan var en islandströja som jag använde massor men sedan tyvärr råkade krympa... Nu skall vi flytta (fast inte så långt), och den har åkt med i rensningen, men så råkade jag hitta billigt och fint plötulopi på tradera... och en islandströja måste man ju ha, särskilt som det tydligen skall bli en vargavinter i år igen!
Den här gången valde jag den här beskrivningen, gratis från Istex, den känns lite mer modern med sin dragkedja och utan mönster nedtill. Det var inte helt lätt att sy i dragkedjan, men det blev bra, fast om någon tänker sig att göra den här så skulle jag rekommendera ar fyra extra maskor fram där man skall klippa i stället för bara två som det står i mönstret.

Garnet kommer från Lopi S.F på Island, och är då, eftersom det är plötulopi inte spunnet och inte tvättat, man blir jättelen om händerna när man stickar i det! Stickor nummer 6, det gick enormt fort, en röja klar på två veckor, kan det bli bättre!

Min första väv!

I går avreagerade jag mig här på bloggen, och nu tillbaka till trasmattorna och det svenska kulturarvet! Jag slår tillbaka mot det svarta med härliga folkloristiska färger!

Här är mitt livs allra första väv - om man inte räknar med dockskåpsmattorna jag vävde på pappskivor som barn alltså!

På mitt jobb har vi en vävstol som skänkts till församlingen av en dam som har vävt massor men inte riktigt har orken längre, fast hon är väldigt i farten så det där begriper jag egentligen inte...

Hur som helst så satte hon, jag och en kollega i våras upp en traslöparväv, och jag har suttit där och vävt på mina lunchraster. Traslöpare är väl egentligen inte min grej, men jag hittade en bild av ett trastäcke i en gammal Hemslöjden och inspirerad av den har jag vävt vad jag tänker mig skall bli en avlång dyna, typ åkdyna, som jag kan lägga i kökssoffan. Nu när den snart är klar tycker jag nog att den blir lite väl avlång, men... det är i alla fall det första jag har vävt!

Jag drog ut den för att kunna fota den, man kanske inte får göra så, gjorde det när vävfräken inte såg på, för jag måste ju ha ett kort, sanrt kommer den ju att döljas under andra människors vävar och det kanske tar år innan jag ser den igen!

Om svenskhet

Åh vad jag är svensk! Jag är så svensk, så svensk, så ingen kan vara svenskare! Titta bara här på min aningslösa blogg, det är Carl Larsson på väggarna och i dotterns kläder, det är bärplockning och drömmar om röda stugor med glasverandor och gammaldags pelargoner, det är stickade kopior av allmogens kläder, och jul och midsommar är det bästa jag vet, firat med hemmainlagd sill och hembakat bröd. Åh, småländska steniga tegar och gärdesgårdar och dunkla tjärnar och lantraskor som betar fritt. Såpskurade golv och hemvävda trasmattor och anor som sträcker sig bakåt i den svenska jorden så långt någon kan önska...
...men min dotters ögon är mörkare än annan andra barns och hennes ögonfransar är längre och mörkare. Åh, hon är så vacker så det gör ont, och inte är hon blond och blåögd, inte det minsta. Hon är så svensk, så svensk... Åh vad hon är svensk, men åh vad hon också har påbrå någon annanstans ifrån. Och nu skall hon växa upp i ett Sverige där dumheten sitter i riksdagen och galningar kan ta detta som en ursäkt för att ta andra människors liv, människor som likt hon har ett utseende som skvallrar om ett ursprung någon annanstans.
Svensk kultur pratar de om. Svensk historia. Jag är historiafröken, och jag genomskådar deras teser, men alla gör inte det. Svensk kultur, ja visst är den underbar, men inte så särskilt unik, den som vill kan läsa Ebbe Shöns senaste bok om folktro och magi och se hur våra tankar och idéer har paralleller i kulturer över hela världen. Vi är inte rikare på kultur än något annat folk, vi stickar och syr och väver samma åttabladsrosor som i stort sett alla andra, vi hyllar vårt träd, livets träd, vårt ygdrasil, trädet mitt i lustgården på gott och ont, som snart sagt alla kulturer och religioner gör. Vi är inte unika, vårt värde är inte större än någon annans. Vårt inre är det samma, våra drömmar, vår kärlek till våra barn, till platsen vi lever på, och SKAM den som hävdar något annat!
Nu i veckan, i detta välmående villasamhälle där alla har har det varm och ombonat, bra betalt, mat på bordet och Polarn & Pyret- kläder på barnen hade jag ett samtal med några barn om varför man inte skall titta på en bild av svältande afrikanska barn och skoja om negerbollar. För det ska man inte. Och barn skojar inte om andra barn som svälter om de inte blivit lärda att göra det. Av någon vuxen. Någon som kanske bidragit till styggelsen i vårt demokratiska styre. Må Gud bevara oss för det som händer nu.

Min vinst är här!

Idag kom min vinst!
Massor av härlig svart eco- bomull som skall bli en tröja från Dikt i Maskor, den enda enfärgade i hela boken, men möjlig att poppa upp med fina detaljer, knappar, band och så vidare, jag har lite planer.
Det är ju så svårt att köpa garn på postordern, jag babblade säkert en kvart med tjejen på garntjänst om olika garner hit och dit, men jag tror det blev ett bra val, det känns som garn och mönster passar ihop. Garnet är ganska stumt, och lite blankt, utan att vara hårt eller tungt, verkar bra. Men jag kommer att få räkna lite...

Rubaiyat Mittens

Min man har ofta klagat över att jag inte stickar något till honom, men nu så! Ett par fina vantar i blåmelerat Araucania och limegrönt Visjö!
Egentligen ingår de i projektet "sticka upp allt garn" som pågår just nu, jag har en massa nystan och härvor som finns här bara för att de råkade vara snygga att titta på i affären, och de skall komma till användning nu är det tänkt! Både dotterns halskrage och mina vristvärmare var en del utav samma projekt, så en del garn har faktiskt gått åt! Skönt, för snart kommer det nytt, det som jag vann i Sticka Meras tävling, och så skall jag till Stockholm nästa vecka, till en kurs som äger rum i Van der Nootska palatset, vilket råkar ligga tvärs över gatan från Litet Nystan...
Så jag måste alltså bereda lite plats!
Tyvärr är det ganska mycket Araucania och riktigt mycket Visjö kvar, så jag får väl hitta på något mer, en mössa också kanske?
Men kommer garnet från vinsten idag så lär jag ju inte lägga upp för en mössa i kväll!
Jag måste berätta något annat kul också! Jag är hemifrån mycket, vilket ju i och för sig inte är så kul, det är kursen jag håller och en utbildning jag går på (ICDP) och jag får ju en massa sticktid på bussar och tåg. När jag häromdagen skulle hem från Växjö så satt det en tjej mitt emot mig och kommenterade mina tvåändsstickade vantar, och det är ju inte vem som helst som kan identifiera tvåändsstickning bara så där, så jag förstod ju att jag hade en inbiten stickerska framför mig! Sedan satt vi och stickade och pratade hela vägen till Nässjö, och om någon vill se den fina brandgula tröja som hon stickade så finns den på hennes blogg!

Fuskpolo

Nu kommer kylan! Idag har jag snabbstickat en fuskpolo till min dotter eftersom hon vägrar att dra upp dragkedjan ordentligt! Nu har jag inga jätteförhoppningar om att hon kommer vilja ha den på sig, så därför har satt på en Hello Kitty- katt, vilket är det absolut finaste hon vet! Den är stickad och virkad i hennes favoritfärger i diverse restgarner, enligt mitt eget mönster, och Kitty har jag målat på en bit filt med märkpenna och limmat på. Snabbt och effektivt!
Det var fint väder idag, så vi tog en tur i skogen också, och minsann om jag inte hittade en del taggsvamp! Kanske sista svampen för i år, det skall ju bli kallare och dessutom börjar ju älgjakten, så då är det väl bäst att man passar sig...
Goda svampmackor blev det!

Mudd från Dale i Sunnfjord, Norge

Nu är mina norska muddar klara! Förebilden kommer från Dale i Sunnfjord (som ligger här, var ju tvungen att kolla upp geografin nu när jag stickat muddarna!) och finns på Bergens museum. Om man vill göra likadana finns mönstret här. Jag stickade i Bergågarn med stickor nr 2. Lite grövre garn än i mönstret och därmed lite glesare mellan pärlorna, men å andra sidan gick mönsterrapporterna jämnt ut (det gör de inte i beskrivningen.) Jag tycker de här är jättefina, men som vanligt när jag gjort sådant här vet jag inte när jag skall använda dem...
Stickad med massor av pärlor i rött, och så en virkad kant i blått och rött. Väldigt norskt, kanske skall jag ha dem 17:e maj!?

Jag har vunnit!

Jag vann garn för 400 kronor i garntjänsts utlottning! Tänka sig... vad skall jag välja...!?

Laminaria

Nu äntligen har jag också en Laminaria! Den är stickad i Malabrigo Lace, två härvor gick det åt, och kvar har jag bara en liten, liten sudd, det var riktigt nervöst på slutet, men garnet räckte!
Egentligen är den inte riktigt snygg, garnet är faktiskt för melerat för en spetsstickning... men jag hade bestämt mig för att det skulle bli en laminaria den här gången, eftersom jag påbörjat den två gånger innan utan att avsluta eftersom jag var missnöjd med hur det blev. Men mjuk är den ju alla fall! Fantastisk garnkvalitet. Kanske att jag skulle färga den?

Hittat ny, spännande blogg!

Har hittat en jättefin blogg med massor av fina saker som jag finner intressant. Och så med den här tävlingen som jag deltar i!

Mycket klart!

Så här ser min dotters rosa bolero ut! Äntligen är den klar! Jag r mycket nöjd, och det var en rolig stickning!
Nu i lördags var jag och några kollegor till mig ute och plockade svamp med min "svampfröken"! (jag gick en kurs för några år sedan och råkar på granne med hon som höll den, så jag ser henne som min privata svampfröken nu!)
Massor av trattisar, fårticka och sotvaxing. Sotvaxing är årets svamp för mig, det vill säga den där sorten som man skall satsa på lära sig varje år! Tyvärr var de dock alldeles fulla av larver när jag började skära i dem, men de få som hamnade i stekpannan var jättegoda!
Den enorma fårtickan var helt perfekt! Min svampfröken tyckte inte jag skulle ta med den, eftersom stora svampar blir lite beska, men jag har inte råd att vara slösaktig i skogen, så den fick följa med hem, och jag tycker nog att smaken var helt okej! Visst är den vacker?


Så till sist min hylla! Det var allmogemarknad här i stan, och jag hittade perfekta krokar från tiden, köpte tre, kom hem och skulle skruva i dem... och upptäckte att jag ju behövde fyra! Men på min mans uppmaning skruvade jag i alla fall i två, en på var sida så kan jag hänga upp lite på dem i väntan på att hitta en fjärde!
grytlappar som jag ärvt av min farmor, en gammal diskborste från Huskvarna borstfabrik (jag är ju inte härifrån, men börjar bli riktigt patriotisk!), och på hyllan en gammal bakpulverburk från min mormor och en pelargon ur min samling med gamla sorter (här Arbrå), som jag byggt upp i väntan på mitt sekelskifteshus med glasveranda!

Surdeg och nötter; hur pretto kan man bli?

Det här inlägget är särskilt för dotterns före detta fröken E!
Så att du ska se att så jätteduktig är jag inte alltid!!!
För ganska många månader sedan så började jag prenumerera på mejeribolagets surdegskultur. Den första leveransen jag fick satte jag glatt på "kultivering" och lät den sedan sakta dö mögeldöden.... de övriga påsarna har hamnat i frysen, en efter en...
Men så i går, efter en hård dag på jobbet tyckte jag att jag skulle muntra upp mig med lite surdeg och gjorde i ordning en sats. Idag har jag bakat. Var så god och jämför mitt bröd med bilden på receptet! Ha ha!
Det är hyfsat gott, men tungt, och jag är inte säker på att det kommer att falla övriga familjen i smaken! Kommer säkert bli torrt ganska fort också...
Egen surdeg har jag aldrig provat att göra, vilket ju inte stämmer överens med min prettoframtoning!
Men nu har jag läst att alla trendiga människor redan bakat sig trötta på surdegsbröd, ochatt nästa trend är barkbröd! Det stod i DN så det är klart att det måste vara så då! Så nu skall jag ut och samla bark i stället!!! (att folk för i världen slet ner sina tänder skall ju ha haft att göra med att de åt så mycket grovt, typ bark och sådant, men i vårt romantiserande av det förgångna passar väl inte sådan information in!)

Jag är ju ute i skogen och ränner för jämnan nu också! Nästan varje dag går jag en sväng efter jobbet. Det betyder ju att jag inte kommer så långt bort från bebyggda trakter, men ändå hittar jag nästan varje gång något. Här några bleka taggsvampar och lite hasselnötter. Enligt gammal sedvänja ingår inte nötter i allemansrätten , och man måste fråga markägaren innan man plockar, men de här växer på kommunal i stor mängd och jag har inte frågat kommunen om lov! Dessutom vet jag att det bara är ekorrarna som äter dem om inte jag gör det!
Tyvärr brukar det inte bli något med nötterna jag plockar, för att hinna före kritterna får man plocka dem så tidigt så att de inte har hunnit börja mogna, men de här har träden släppt själv, så då hoppas jag att det skall finnas en chans!

Nygammal hylla

Har haft ett ganska långt stickuppehåll nu, men nu är jag igång igen! Det börjar ju bli mörkt på kvällarna... och så har vi ju dragit igång stickcafét på jobbet, så då måste jag ju!

Jag har inget att visa upp än, så jag visar i stället den här paradhandukshyllan!

Jag har haft den länge, men den har bara legat, för den har varit så ful! Någon hade shabby- shicat till den med vit färg och några hemska, nitliknande spikar runt om!

Jag sandpapprade den lite, och visst var den svart under, precis som jag gissat, så nu i helgen har jag sandpapprat, spacklat och målat med fin bland färg! Visst blev den bra! Upphängningsassnordningen är små höglor av ståltråd som jag i brist på bättre knåpat ihop själv - innan var det märlor!- och jag vet inte riktigt vad det skall vara! Dessutom skall det väl dit några krokar också, men det vet jag inte heller vad jag skall ha, måste se en hylla i orginalskick innan jag ger mig på det.

Dock mycket nöjd med vad jag åstadkommit!

Jag vill bara vinna lite garn...

”Jag är med och tävlar om valfri produkt hos Garntjänst, hos Stickamera, var med du också!”

Skörd

Just nu har stickandet tagit en paus, hela kroppen är klar och en ärm, men jag undrar om den inte blev en aning för smal... Så just nu orkar jag inte riktigt med boleron, fast den blir fin. För att det ändå skall hända något får ni här se dagens skörd:Potatis! Odlad i hink. Man kan ju inte precis säga att det är ett överväldigande resultat... Jag satt tre vanliga asterix i våras, för det var vad jag råkade ha hemma, och om man beräknar kostnaden för jord, vatning och den murarhink jag köpte för 39.90 eller nåt så har jag helt klart gått med förlust! Jag och dottern smakade en rå potatis, och den var inte ens särskilt god... man får hoppas att den smakar bättre kokt, vi får testa i morgon!


På väg hem från jobbet gick jag en liten omväg upp i skogen, och vad svamp jag hittade! När jag kom hem och började dela på dem visade det sig dock att de flesta var ganska lösa och slibbiga i köttet, men några brun- och sammetssoppar och en kantarell blev det i alla fall. Blir jag hungrig senare kanske det blir en macka, annars torkning!

Pippitröja på semester

Här är pippitröjan i Västervik!

Den har varit färdig ett bra tag nu, har till och med hunnit åka på semenster, och få en del fläckar som inte verkar gå bort i tvätten...
Mycket bra tröja!
Jag stickade den i Drops Cotton Light, ett garn som innehåller en del syntet!!! Hjälp vilket förfall!
Men jag ville inte att den skulle bli för tung, som ju bomullsplagg gärna blir, och den har verkligen behållit formen bra, så jag är nöjd med mitt garnval! Mjuk och fin är den också! Här plockar jag och tröja hallon på Kulbacken i Västervik, det fanns massor av stora, fina, maskfria hallon både där och på Rågö som vi besökte en av dagarna. Här hemma finns det också en del hallon nu, men inte lika maskfria! Jag har i alla fall plockat ihop tre smörbyttor fulla som ligger i frysen nu, en inte dålig prestation med tanke på hur lång tid det tar för mig att plocka hallon, vartenda ett måste noga granskas innan det hamnar i hinken - jag lider av maskrädsla! (Ja jag vet att de bara äter hallon och således smakar hallon och jag förmodligen inte skulle märka om jag åt upp dem, har förmodligen ätit ganska många redan i mitt liv, men jag tycker dte äckligt ändå!)

Och nej... jag höll bara inte magen ordentligt, och så stod jag lite konstigt när det kort togs, inga överaskningar på gång...

Hemma igen och tvättad!

Jag stickade- som vanligt- utan mönster, men på klassiskt vis. Nerifrån och upp på rundsticka, när jag kom till ärmarna delade jag upp stickningen i fram och bakstycke. Stickade upp till axlarna, improviserade ett sprund och en halsringning. Sydde ihop axlarna med kitcheners stiches. Plockade upp maskor för ärmarna, stickade dem med minskningar 2X2 maskor på varje vitt parti, och så slutligen en liten resårstickad kant utmed halsringningen.
Kanske att jag ändå skulle kalla den för fiskartröja nu, och inte bara Pippitröja, nu när den har varit ute och åkt båt på havet och allt!

Åh nej...

Om inte garnet till min pippitröja tagit slut i går så hade den blivit klar i kväll! Nu måste jag vänta ända till måndag då jag kan köpa ett nytt nystan. Och inte är det mycket som fattas heller! Om jag hade gjort ärmarna två maskor smalare så hade garnet räckt, men jag river ju inte upp två nästan färdiga ärmat, det gör jag bara inte!

Så i väntan på att kunna slutföra tröja har jag nu nystat mitt fina gotländska entrådiga ullgarn, köpt på Ringmurens Hemslöjd, och lagt upp för en Annis - som alla andra! Kul med spets, det var ett tag sedan nu, och det känns som om det är en ganska användbar sjal!

Men, jag har ju brutit mitt löfte om aldrig mer än ett projekt åt gången...

Pippitröja under arbete

Vad roligt det är med saker som går fort!

Särskilt efter mitt sista stora projekt, Nåssjalen!

Så här såg min pippitröja ut i går eftermiddag, nu har den nästan en hel arm, på stickor fyra kan man faktiskt sticka en ärm på en kväll!

Vilken sommar vi har!

I tre dagar har vi nu gått ut och hämtat våra egna jordgubbar till frukost! Så underbart. Vi har badat, vi har sett en huggorm, vi har svettats, och vi har idag njutit av ett magnifikt åskväder! Efter åskan gav vi oss av på en promenad och gick rakt in i ett getingbo. L fick ett stick, dottern vekar ha klarat sig med bara ett ytligt stick, om det ens är ett getingstick, medan jag fick FYRA! Ett på varje handled och ett på varje fotled. Det är inte utan att jag har lite fryskänslor nu, men det är ju skönt efter värmen... Det på vänsterhanden gör rejält ont dessutom...
Och snart är det allsång på Skansen och Morden i Midsommer och stickning i soffan.
Ja, det är verkligen en härlig somar vi har!

Nytt i köket!

När jag var liten bodde min moster i ett stort hus på en gård på landet, precis som vi gjorde. Hon hade något som jag tyckte var väldigt fint. På väggen i trappan upp till övervåningen satt ett antal Carl Larsson- tavlor. Det var nog där jag upptäckte denne konstnär, och jag var nog inte så värst gammal.
Redan när Carl Larsosn publicerade de här akvarellerna från Ett Hem, Spadarvet och Åt Solsidan så användes de för att lysa upp väggarna i svenska hem, och jag tror att diverse veckotidningar under årens lopp har haft samlarserier av dem.
Man ser ju de där tavlorna på varje loppis man besöker, i oftast röda, men ibland gröna ramar, men alltid sorgligt blekta.
Så i förra veckan hittade jag fyra stycken med väldigt fina ramar, tio kronor styck, men trista färgerna, så jag gick hem utan dem. (hör ni det, ni i min familj som tror att jag tvångsmässigt köper allt jag fastnar för på loppis! Ibland låter jag faktiskt förnuftet tala!)
Men så kom jag hem och började fundera. Jag äger ju faktiskt de där planchverken, liksom en hel massa annan litteratur om Larsson, eftersom jag, liksom 90 % av sveriges befolkning) är så glad i det de gjorde. Och på jobbet har vi en mycket bra kopieringsmaskin...
Så dagen därefter gick jag tillbaka till loppisen, köpte de fyra tavlorna, som till all lycka fanns kvar, sedan till jobbet, kopierade bilderna i min bok, och voila! Fyra tavlor, som nya!

Även om bildkvaliteten inte är den bästa så ser man den enorma skilnaden mellan oblekt och blekt bild här ovan!
Man kanske inte får göra så här egentligen, men det har ju inte tillkommit fler kopior på det här sättet, men de som finns är av bättre kvalitet!
Jag är enormt nöjd!
Nu skulle jag bara ha en glasveranda med pärlspånt och Mårbackapelargoner att hänga upp dem i också, men det har jag ju inte, ja förutom pelargonerna då, och inte lär jag få heller, men de pryder ju sin plats i köket också!

För övrigt så har Spanien just nu vunnit FotbollsVM. HURRA!!! Äntligen är TV:n min igen! Bläckfisken Paul hade rätt igen, för 8:e gången eller nått hälsar min käraste, ett budskap till alla som betvivlar det övernaturliga!

Pippitröja

Dotterns pippitröja är klar!

Den r stickad på rundsticka, 3,5, nerifrån och upp. Bara rakt, delade i bak och framstycke vid ärmhålen, stickade ihop axlarna med kitcheners stiches, vad det nu kan heta på svenska. Plocka sedan upp maskor för ärmarna och stickade nedåt, minskade fyra maskor på varje vitt parti så att de smalnar av lite.

Jag stickade i Sol Levante, ett garn av silke, bomull och lin, helt värdelöst till ett barn egentligen, men med väldigt fin struktur. Däremot fäller det en hel del, och trots tvätt så har det röda faktiskt färgat en del som jag inte får bort... men det syns inte så väl...

Hmmm...

Har nu börjat sticka på en likadan till mig själv, fast med ett enklare garn!

VM

Jaha, nu är man fotbollsänka eller nåt liknande igen...
Men man får väl skylla sig själv när man har valt att leva med en argentinare. Om fyrtio minuter är det i alla fall halvlek, och då har jag tillåtelse att låna TV:n en halvtimma för att titta på trädgårdsfredag. Men man kan ju koncentrera sig på stickningen i alla fall...

Tips om en länk

365 saker du kan sticka känner väl de flesta stickande människor till, men jag har hittat en till blogg med samma idé, 365 saker du kan slöjda, som innehåller riktigt roliga projekt. Maskroskronan skall jag göra med min dotter någon dag har jag tänkt, ett bra pyssel för en 3½- åring!

Hjärtevärmare från Nås - klar!

Nu är den klar!
Ja nästan i alla fall, det fattas två flätade band, men de verkar nästan oöverstigligt komplicerade att göra så...
Men det här är alltså mästerverket, det drygaste jobb jag gjort, drygare än överkastet som det ligger på, vilket jag virkade i väntan på att min man skulle komma till mig från främmande land!
Jag är mycket nöjd, men jag gör aldrig om det!

Vattkoppor

Dottern har vattkoppor, och det är nog den dummaste sjukdom som finns! Den kliar och gör ont, men för det mesta är man pigg, men då får man inget kul göra, som att leka med sina kompisar, för man kan smitta ner dem! Så i det här hemmet är uppfinningsrikedomen stor just nu, jag vet inte hur mycket vi har pärlat, eller hur många paljetter vi har limmat, eller hur många konstverk vi har skapat!

Eftersom jag vet att dotterns fröken E tittar in här då och då sä lägger jag ut det här inlägget till henne, mormor och morfar och andra som inte får träffa R just nu!

Det här är R när hon skapar konstverk på gången utanför vår dörr. Det är blommor, med stjälk och blad och allt!

Blomman nedan har inga blad på stjälken, det är för att det är en maskros berättade R. Den är ju också gul!

Här är en annan gul blomma med blå stjälk och rosa blad.

På virkfronten intet nytt... fast jag håller på med udden på sjalen just nu, så snart kanske!

Do It Yourself

Idag var vi och hälsade på mina föräldrar, och besökte bland annat en lekpark. Där hittade jag denna virkade, glada, grafitti på en lyktstolpe. Gör det själv!

Allt utom att virka på nåssjalen...

Nu kan man ju inte sitta inne och virka...
Men jag gör ju andra saker med mina händer (och ett och annat varv blir det väl på Nåssjalen, men lite segt känns det allt just nu!
Så jag får väl visa vad jag gör i stället:
Idag har jag och dottern planterat om våra tomatpluggar i större krukor. Här på bilden är väl hälften ungefär, jag begriper inte att jag gör så här varje år - sår en massa frön och sedan blir helt överaskad över att i princip alla fröna gror! Men folk brukar inte bli ledsna när de får tomatplantor i present!
Plantorna ser lite små ut, och det är de! Dels är de en liten sort, men sedan får jag jag ju också erkänna att jag var ganska sen med att så i år! Så har jag minsann flätat mig en näverkorg också, passande för exempelvis nässelplockning (eftersom nu nässlor har fått en så framträdande plats på bloggen!) eller svamp för den delen.
Ja inte är den särskilt vacker, det vet jag nog, men det här var svårt! Näver är ett mycket motspänstigt material, och man flätar dubbelt, det vill säga först insidan, och när man fått den höjd man vill vänder man flätar tillbaka på utsidan - på så sätt får man ju den snygga innersidan på nävern på alla leddar. Men okej för att vara första försöket kan jag ändå tycka! Nästa korg skall jag fläta på skrådden eller vad man nu kallar det.
Det känns lite omodernt att fläta näver, inte riktigt trendigt, men om man gör rejäla saker, inte små sockerskålar t ex, som ju fanns i en hel del hem när jag var barn, så tycker jag att det blir riktigt fint, och ärligt talat, det som är funktionellt är ju alltid snyggt! Och funktionellt är det, för näver är segt, vattentätt (ja, inte i min version i och för sig, det är gott om hål i flätningen...) och jag kan tänka mig att den tål ganska omild behandling utan att spricka som en spånkorg skulle göra!
Och för att nu ingen skall bli orolig - nej jag har inte varit ute och massakrerat björkar i min omgivning, jag har köpt nävern från Slöjddetaljer. Ett tips om någon vill testa!

Har fått en fråga från en anonym person som undrar var man får tag i beskrivning till hjärtevärmaren från Nås: den följer med materialsatsen som man köper från Nås hemslöjd, sök på nätet så hittar du dem!

Ännu mera nässlor!

Oj oj oj!
Så mycket kommentarer som jag har fått angående nässlorna har jag aldrig tidigare varit med om! Jag tror att mat går hem bättre än stickat...
Tack allesammans!
Jag har dessutom fått en massa svar på saker jag inte ens frågat om...
Det jag undrade över var alltså nitrit i nässlor!

Jag har därför vänt mig till Eva Robild, trädgårdsjournalist som man hör i radio lite då och då och dessutom medlem i sällskapet nellorna som inte ägnar sig åt något annat än nässlor!
Hon berättade för mig att nitritet försvinner vid torkning, om det nu avdunstar eller vad det gör! Precis som det gör vid förvällning.

Jag kan dessutom komplettera med att man då man går BVC- kurser får lära sig att barn under ett år inte skall äta spentat eller nässlor på grund av att de inte klarar av de nitrater som nitrit omvandlas till i kroppen.

Sedan har vi ju det där med torkning. Jag har ju fått tips på de med, men torkningen är inget problem, jag har torkat både svamp och örter tidigare, och då använder jag mig av en sådan här:

Alltså ett plåtställ. Normalt används detta till att ställa plåtar på när man bakar, men jag spänner fast fiberduk över armarna, och så har jag en torkolla i flera våningar som tar ganska lite plats. Jag anväder det jag hittar, gem och klädnypor och så, men man skulle ju mycket väl kunna sy några stycken snygga kanaler att trä på i stället...

Jag har fått tips om att torka på tidningspapper. Jag vet inte riktigt, men när jag gick en svampkurs fick vi lära oss att inte göra det, eftersom svampen suger i sig trycksvärtan och det är inte så nyttigt att äta.. Nu är ju visserligen svamp mycket blötare än nässlor, så det är väl kanske en viss skillnad, men ändå... jag hoppar äver tidningarna.

Jag tror nog att jag skall skriva en bok om det här med nässlorna, för jag har blivit helt fascinerad!

Nässelpesto

Jaha, nu är det här visst en matblogg också!

Mja, inte riktigt, det är ytterligare ett försök att få mina läsare att titta in då och då, inte tröttna eftersom det aldrig kommer några uppdateringar. Jag virkar på, men det går ju så sakta! Hursomhelst så har vi varit ute på riktiga landet idag, och ett resultat av det var en rejäl påse med nässlor och den här lilla bildserien som skulle kunna kallas Från nässla till pesto.

Här är mitt eget nässelpestorecept, framhöftat idag, min första nässelpesto och faktiskt riktigt god!

3 dl nässlor

½ dl pumpafrön

2 msk riven parmesanost

1 vitlöksklyfta

lite flingsalt

Olivolja

Förväll nässlorna ett par minuter. Häll av vattnet och krama ur nässlorna.

Mixa pumpafröna ordentligt.

Mixa vitlöksklyftan, häll i alla övriga ingredienser och kör ihop allt. Häll i olivolja tills det blir lagom pestokonsistens.

Och detta är resultatet, kanske 1½ dl pesto!

Och nu har jag ett problem. Jag förvällde nässlorna, det skall man ju göra för att bli av med nitriterna eller vad det är, men jag har så mycket nässlor nu, så jag hade tänkt att torka en del, och hur gör man då? Jag kan väl knappast förvälla innan torkning, skall jag göra det efteråt då, när jag skall använda nässlorna? Men då kan man ju inte göra nässelmjöl, vilket jag hade tänkt mig? Är det någon som vet?

För övrigt är det nässlans dag i morgon!

Fönsterkakor

Eftersom jag inte har så mycket resultat att visa uppvisa när det gäller hjärtevärmaren och jag inte vill att ni som besöker min blogg skall bli uttråkade för att det aldrig kommer något nytt, byter jag tillfälligt ämne till bakning! Jag gillar att baka, men det blir inte så ofta. Nu är det ju dock vår, och dags för utflykter, så det kan ju vara bra att ha lite hemma, särskilt som jag hade tänkt att vi skulle ut och leta nässlor i morgon, och då kan man behöva lite stärkande fika med sig.

Receptet till den här kakan hittade jag hod Frun på gården.

Man bakar alltså en smördegskaka med hål i. Efter fem minuter tar man ut kakan ur ugnen och fyller hållet med pulveriserad karamell. In i ugnen igen och när kakan är klar har karamellen smält och bildar som en färgad glasskiva i hålet. Jättekul idé!



När jag full av inspiration dök in på Konsum här om dagen efter jobbet så hade de dock inte några hårda karameller så jag köpte den klassiska klubban som ni ser på översta bilden. Inte helt lyckat, färgerna är aldeles för svaga! På den nedre bildens vita tallrik ser ni en kaka av varje färg, (blå, grön, gul och röd) och det blev ju ingen större skillnad! Mer färgämnen i karamellerna alltså!

En annan sak att tänka på om man vill pröva det här är att karamellen verkligen skall vara fullkomligt pulveriserad, ett vitt pulver. Små flisor smälter inte utan syns likt orenheter hos en diamant i den färdiga kakans fönster!
Nästa gång skall jag nog också våga mig på större fönster, (de här är gjorda med äppelurkärnare) för fönstret blir verkligen mycket starkare än man tror!

Jag skulle vilja kalla det här för en kul barnkalaskaka- och mina kollegor gillade den!

Rapport om hjärtevärmaren

Det ser ut som ett rep... Men om man spänner ut det lite så ser man att det händer lite grann! Varven är ju kortare nu, men varv som detta, som virkas med tre färger går mycket, mycket långsamt...

Pärlstickade barnskor

Långfredagsstillhet...
Dottern hittade ett par tofflor som jag stickade när hon var omkring året och aldrig färdigställde. De är rosa med små pärlemorfärgade pärlor i varannan maska på hela ovansidan. (syns inte så bra på bilden)
Det enda som saknades var knappar, och nu sydde jag i ett par (trots dagens arbetsförbud) och dottern hoppar glatt omkring i dem. Att de passar beror väl på att de när de stickades var något stora (det var säkert därför jag inte gjorde klart dem) i kombination med att stickat är något töjbart.


Mönstret kommer från en Föräldrar och barn som jag tyvärr inte har kvar, och tofflorna är stickade i sidled i rosa, tunt bomullsgarn.
Det var väl bra att dottern hittade dem just nu, för så mycket annat händer inte här just nu, min hjärtevärmare är på varv 8... det kommer att ta lång tid innan jag har ett resultat att visa upp. Just nu ser den ut som ett rep...