lördag 24 oktober 2015

Vilkingatid i ännu ett medium!


När man snöar in på saker är det lika bra att göra det ordentligt!
Så nu på förmiddagen när vi hade en leraktivitet på mitt jobb passade jag på att göra en mugg och en sländtrissa med  vikingatida förlagor.
Bara tummat, ingen drejskiva, och inte heller blir det någon glasyr, för inget av det fanns på vikingatiden. Det mesta på den brändes dock i grop, syrefattigt, vilket gjorde godset svart, men det kommer inte det här bli, utan bränt i vanlig ugn.
Dock skall jag innan dess glätta ytan med  baksidan av en sked så att den blir jämn och  tät. På vikingatiden använde man en sten.

Mina verk:
Originalen:

torsdag 22 oktober 2015

Virkning

Upptäckte av en slump att "Virkat- en poddcast" är tillbaka (Ja det var väl för en månad sedan de släppte avsnittet men jag är liute sef ibland!)! Dubbelt så kul eftersom Maria i podden faktiskt är en av mina kurskamrater på slöjdlärarutbildningen! Jag hoppas att det var mig du hälsade till, nu hälsar jag tillbaka, hej hej!

I podden pratar de bla om mormorsrutefiltar, och jag måste ju verkligen visa den som jag har. Den här här filten består av ganska små rutor, kanske 7 cm stora i blandade ullgarner, och det är inte jag som gjort den själv. En dam som nu är 8o år gav den till mig på mitt gamla jobb, hennes mamma hade virkat den, och den 80- åriga damen trodde inte att hennes egna barn skulle förstår att uppskatta den vid ett framtida arvsskifte, så därför fick jag den!
Så nu ligger den här, hopvikt på en stol på mitt nya jobb. Den är lite trasig här och var så det är inget att använda på något vildare sätt.

En annan hälsning till virkpodden är denna garnbild! Jag var i Finland på kurs för en månad sedan, och då köpte jag detta! Gissa till vad? Men inte hinner jag med någon Korsnäsvirkning nu inte....
Så visst är Korsnäs en trend!

onsdag 21 oktober 2015

Vikingatida posament

Nu får folk faktiskt sluta gnälla på dropps mönster! De är gratis. Man måste inte använda dem. Så, det var det!

Nu till något intressantare! Jag har totalt snöat in på vikingatiden efter mina nålbundna vantar. Det har hänt så fantastiskt mycket roligt inom arkeologins område sedan jag höll på sist för 20 år sedan. Och så finns ju internet nu, och all information är så lättillgänglig, den bara ramlar över en. Och nu har jag hittat posament, om det nu heter så på svenska. En slags snörmakerier i spunnen metalltråd av den typ som man använder för tenntrådsbroderier. Dessa fanns då fastasydda på exklusiva plagg, främst i manliga gravar, men tydligen även någon kvinnlig i Birka. Jag var så klart tvungen att prova!
Väldigt spännande det här, för man kan ju inte låta bli att tänka på samernas tenntrådsbroderier, finns det ett samband?
Här kan man läsa mer!

tisdag 20 oktober 2015

Mammenbroderi


Så där ja! Nu är äntligen sista handen lagd vid garn- delen av slöjdfrökenutbuldningen! Vi hade i uppgift att dekorera på det vi tillverkat, och jag hade ärligt talat rätt magert med dekorationer, så jag beslöt att brodera på mina nålbundna vantar. 
Det finns ju inte så värst mycket vikingatida broderier, så man kan ju diskutera hur rätt det här är, men å andra sidan är ju all vikingatida reenactment förmodligen helt uppåt väggarna! 
Och det finns faktiskt lite bevarade broderier, nämligen från Mammen i norra Danmark, där man i en grav från slutet av 900- talet funnit en broderad mantel. Bla finns här då denna slinga, fast broderad i olika färger på brun botten. Själv valde jag enfärgat och att brodera i silke, ett material som fanns på vikingatiden, men som garanterat inte använts på ett par simpla vantar, men jag behövde något tunt och fint att sy med. Sytt i klyvsöm som på originalet, men inte med någon större finess. Tyvärr har en viss slöjdtrötthet infunnit sig efter en höst av hetsslöjdande... Nu ska jag skaffa mig en yxa och gå ut och hugga lite med så jag slipper ifrån finliret tänker jag!
Vill man läsa om Mammenbroderierna har jag hittat en fantastiskt informativ sida här.

torsdag 8 oktober 2015

Invirkade stenar



Vad kan man virka som är glest och ändå appellerar till ungdomar? Ja inte är det spetsdukar! Efter en del funderande valde jag att virka in runda stenar från stranden.
Den här idén är inte ursprungligen min, utan har cirkulerat på olika bloggar och nätsidor.
Jag tycker det här är ett roligt sätt att använda spetsvirkningen på ett nytt sätt, och en samling med sådana är stenar ser fin ut, även om mönstret på de enskilda stenarna inte är så komplicerat.
Inledningsvis vill jag säga att jag har valt att göra mina stenar i miniatyr, detta eftersom jag ju skall ta med dem till Linköping och inte vill behöva bära på flera kilo sten, jag avser givetvis inte att elever ska virka med sytrådstunt garn och sylvass virknål!
Alla de här stenarna är inte heller menade som exempel på något som elever skulle kunna göra, utan gjorda för att visa exempel på att jag kan utföra de efterfrågade virkteknikerna.
När man lärt sig luftmaskor, fastmaskor och stolpar är den minsta lilla blomman lätt att göra, bara en ring av luftmaskor och grupper med stolpar med en fastmaska i mellan.
Den här blomman kan bli en brosch eller en dekoration på en mössa, men på en sten blir den också fin. Man kan virka fast den som jag har gjort, men också bara knyta fast den.
Ett annat exempel som jag tänker kan funka med elever är nätet. Jag virkade mitt nät runt, men det behöver man inte, ett nät formar sig fint runt stenen när man drar åt det på undersidan. Man kan vara mycket fri sin konstruktion av nätet, och man kan göra lite fel utan att det gör något. Som avslutning kan man göra en liten spindel av tex ståltråd att sätta på. 
En hel grupp med sådana här nätade stenar och spindlar tillsammans blir som spindevävstäckta grenar i morgondagg!
Jag tänker mig att det här är en idé som kan appellera både till pojkar och flickor.

onsdag 7 oktober 2015

Lovikkavantar

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska ta ett mönster och räkna om till ett annat garn eller en annan storlek. Samtidigt ska det vara något som eleverna kan tänkas sticka. Så jag valde lovikkavantar! Räknade om från vanligt lovikka till lovikka mini från Ölands ullcentrum, som jag lämpligt nog hade hemma- det lönar sig att ha mycket garn!
Jag tänker mig att när det är dags för eleverna att sticka sitt första plagg är det en mössa eller möjligen vantar det bästa man kan välja, och då särskilt i lovikkagarn. Det är grovt, bygger snabbt, och blir snyggt, särskilt som man valkar det stickade.
Till broderierna valde jag att använda lovikkagarnet, inga färgade garner, för jag tycker det känns lite fräschare och mer tilltalande för yngre som vill ha ett snyggt plagg och inte ett historiskt stickprojekt! 
Järbo, som jag sett används i diverse skolor gör ju dessutom lovikkagarn i diverse roliga färger. (Men nog att man ser skillnad på olika garnkvaliteer, det här från ullcentrum är fantastiskt!