Slöjdlärarutbildningen kan när den är som bäst bjuda på helt nya saker! Vi introducerades på senaste träffen för intarsia, vilket var något helt nytt för mig.
Det kan väl bäst beskrivas som en sorts lappteknik där man skär ut två likadana former i två olikfärgade tyger, byter plats på dessa och syr fast dem.
Eftersom jag var extremt oinspirerad när jag började med detta, lite slöjdtrött kan man väl kalla det, valde jag att glatt kopiera en blomma som jag hittade på en dyna från skokloster och som daterats till 1400- talet. Här finns bild och information om originalet.
Intarsia blir ju av naturliga skäl skört, och det kanske kan vara därför det inte verkar finnas så mycket bevarat, eller också så användes det inte så mycket, eftersom det var så opraktiskt. Det som finns verkar dock vara kyrkliga textilier, och det är väl strängt taget den miljö där det fungerar bäst med den här typen av delikata arbeten. På de bilder jag studerat tycks tygstyckena vara sammanfogade med kaststygn, men vi fick lära oss att använde en söm där man sticker nålen underifrån i tygstyckena växelvis så att tråden gör en "åtta", jag vet inte riktigt vad det kan kallas.
Det kan väl bäst beskrivas som en sorts lappteknik där man skär ut två likadana former i två olikfärgade tyger, byter plats på dessa och syr fast dem.
Eftersom jag var extremt oinspirerad när jag började med detta, lite slöjdtrött kan man väl kalla det, valde jag att glatt kopiera en blomma som jag hittade på en dyna från skokloster och som daterats till 1400- talet. Här finns bild och information om originalet.
Intarsia blir ju av naturliga skäl skört, och det kanske kan vara därför det inte verkar finnas så mycket bevarat, eller också så användes det inte så mycket, eftersom det var så opraktiskt. Det som finns verkar dock vara kyrkliga textilier, och det är väl strängt taget den miljö där det fungerar bäst med den här typen av delikata arbeten. På de bilder jag studerat tycks tygstyckena vara sammanfogade med kaststygn, men vi fick lära oss att använde en söm där man sticker nålen underifrån i tygstyckena växelvis så att tråden gör en "åtta", jag vet inte riktigt vad det kan kallas.
Över sömmen sydde man på den tid det begav sig fast remsor av
gyllenläder eller för den delen lintråd, och i avsaknad gyllenläder
använder jag langarn!
Det är helt otroligt pilligt att uföra det
här, och mardrömmen vore ju att till exempel att barn skulle komma och
leka med det, för det håller det inte för, man syr ju i de råa
klippkanterna!