När jag var liten bodde min moster i ett stort hus på en gård på landet, precis som vi gjorde. Hon hade något som jag tyckte var väldigt fint. På väggen i trappan upp till övervåningen satt ett antal Carl Larsson- tavlor. Det var nog där jag upptäckte denne konstnär, och jag var nog inte så värst gammal.
Redan när Carl Larsosn publicerade de här akvarellerna från Ett Hem, Spadarvet och Åt Solsidan så användes de för att lysa upp väggarna i svenska hem, och jag tror att diverse veckotidningar under årens lopp har haft samlarserier av dem.
Man ser ju de där tavlorna på varje loppis man besöker, i oftast röda, men ibland gröna ramar, men alltid sorgligt blekta.
Så i förra veckan hittade jag fyra stycken med väldigt fina ramar, tio kronor styck, men trista färgerna, så jag gick hem utan dem. (hör ni det, ni i min familj som tror att jag tvångsmässigt köper allt jag fastnar för på loppis! Ibland låter jag faktiskt förnuftet tala!)
Men så kom jag hem och började fundera. Jag äger ju faktiskt de där planchverken, liksom en hel massa annan litteratur om Larsson, eftersom jag, liksom 90 % av sveriges befolkning) är så glad i det de gjorde. Och på jobbet har vi en mycket bra kopieringsmaskin...
Så dagen därefter gick jag tillbaka till loppisen, köpte de fyra tavlorna, som till all lycka fanns kvar, sedan till jobbet, kopierade bilderna i min bok, och voila! Fyra tavlor, som nya!
Även om bildkvaliteten inte är den bästa så ser man den enorma skilnaden mellan oblekt och blekt bild här ovan!
Man kanske inte får göra så här egentligen, men det har ju inte tillkommit fler kopior på det här sättet, men de som finns är av bättre kvalitet!
Jag är enormt nöjd!
Nu skulle jag bara ha en glasveranda med pärlspånt och Mårbackapelargoner att hänga upp dem i också, men det har jag ju inte, ja förutom pelargonerna då, och inte lär jag få heller, men de pryder ju sin plats i köket också!
För övrigt så har Spanien just nu vunnit FotbollsVM. HURRA!!! Äntligen är TV:n min igen! Bläckfisken Paul hade rätt igen, för 8:e gången eller nått hälsar min käraste, ett budskap till alla som betvivlar det övernaturliga!
Redan när Carl Larsosn publicerade de här akvarellerna från Ett Hem, Spadarvet och Åt Solsidan så användes de för att lysa upp väggarna i svenska hem, och jag tror att diverse veckotidningar under årens lopp har haft samlarserier av dem.
Man ser ju de där tavlorna på varje loppis man besöker, i oftast röda, men ibland gröna ramar, men alltid sorgligt blekta.
Så i förra veckan hittade jag fyra stycken med väldigt fina ramar, tio kronor styck, men trista färgerna, så jag gick hem utan dem. (hör ni det, ni i min familj som tror att jag tvångsmässigt köper allt jag fastnar för på loppis! Ibland låter jag faktiskt förnuftet tala!)
Men så kom jag hem och började fundera. Jag äger ju faktiskt de där planchverken, liksom en hel massa annan litteratur om Larsson, eftersom jag, liksom 90 % av sveriges befolkning) är så glad i det de gjorde. Och på jobbet har vi en mycket bra kopieringsmaskin...
Så dagen därefter gick jag tillbaka till loppisen, köpte de fyra tavlorna, som till all lycka fanns kvar, sedan till jobbet, kopierade bilderna i min bok, och voila! Fyra tavlor, som nya!
Även om bildkvaliteten inte är den bästa så ser man den enorma skilnaden mellan oblekt och blekt bild här ovan!Man kanske inte får göra så här egentligen, men det har ju inte tillkommit fler kopior på det här sättet, men de som finns är av bättre kvalitet!
Jag är enormt nöjd!
Nu skulle jag bara ha en glasveranda med pärlspånt och Mårbackapelargoner att hänga upp dem i också, men det har jag ju inte, ja förutom pelargonerna då, och inte lär jag få heller, men de pryder ju sin plats i köket också!
För övrigt så har Spanien just nu vunnit FotbollsVM. HURRA!!! Äntligen är TV:n min igen! Bläckfisken Paul hade rätt igen, för 8:e gången eller nått hälsar min käraste, ett budskap till alla som betvivlar det övernaturliga!
