Spranghätta

Källa: digitalt museum/ Nordiska museet

Jag fick en fråga om hur mitt nät ska användas, och här är en bild på orginalet till spranghättan jag jobbar med! Kanske det blir mer begripligt nu!

Spranghätta

Är det ett fisknät?
Är det början till en nätbrynja?
Nej, det är första steget till min folkdräkt!
Det här nätet ska bli bra mycket större, och därefter ska jag brodera på det, sy ihop det, kanta det med knypplad spets och på så sätt blir det en spranghätta, Det lite trista är att den, efter allt det jobbet, sedan ska döljas under ytterligare en hätta i slätt linnetyg!
Detta är alltså pinnspets, och jag gjorde många försök innan jag hittade rätt handlag och fasthet, men nu så verkar jag vara på banan! Hoppas bara jag får upp lite hastighet också snart...
Det är knuten i blekt knyppelgarn, även om den på grund av den sena timmen ser lite beige ut!

Delsbotröjan återupptagen...

Jag borde nog gå med i den där UFO- klubben...
Men jag kör mitt eget UFO- rensande nu! Främst i kön står Delsbotröjan, för den tar störst plats i garnkorgen! Det är ärmarna kvar, och nu ska de bli klara! Jag kör med lite parallellstickning för att det ska bli mer uthärdligt, men egentligen är det ju faktiskt inte så fruktansvärt mycket stickning kvar, så om jag koncetrerar mig borde det går hyfsat fort!
MEN! Sedan så har jag faktiskt börjat nysta i det här med folkdräkten, jag trakasserar den stackars folkdräktsansvariga på länsmuseet med tre mail i vecka, och när jag har allt klart för mig så ska jag inleda med att tillverka hatten. Det är inte någon gammal vanlig bindmössa, utan en toppig grej med spetsar och gula band som får en att se ut som ett påskägg, men det ser jag fram emot! Tycker det är roligare än bindmössa! Så folkdräkten kommer att bli av, men oj oj oj vad tid det kommer att ta!

Utflykt till Vadstena

 Idag har vi varit på utflykt till Vadstena. Av en ren slump hamnade vi på slottet är det visade sig att Svenska spetsar hade en utställning för att fira sina femtio år. Och ja, vad ska man säga. Det fanns knypplade konstverk. Mycket moderna. Dem fotograferade jag inte. Det fanns en konstig klänning med knyppeltryck i tyget. Den fotograferade jag inte heller. Det fanns en äkta, bred och vacker knypplad spetskrage, typ renässans, men den var i en mörk liten skrubb så den syntes knappt inte. Över huvudtaget var all den gamla knypplingen undangömd, medan den moderna hade fått hur mycket plats som helst. Jag tog tre bilder, alla från den där skrubben...
Ovan: knyppelpinnar från olika länder- lite kul!

 Den blå spetsen är från 1700- talet, underbar!

Och ja, de här känner man ju igen, vet inte riktigt varför jag tog den bilden...

Jag pratade dessutom med en dam från svenska spetsar som kastade sig över mig och frågade om jag ville prova på att knyppla. Det kan jag redan sade jag. Och så visade jag en bild från min kamera av min brudslöjespets. Hon tyckte den var välgjord, men hon var nog mer intresserad av knypplade motiv och sådant som jag tycker är helt meningslöst (jag menar, vad ska man göra med dem, hänga på väggen?), och frågade om jag inte skulle gå med i föreningen, och jag sade som det var, att nej, jag är lite rädd för de där damerna som är med där, de verkar lite von oben och ser ner på unga snärtor som jag själv som inte kan precis allt!
Och så sade jag att jag inte har mycket till över för det här moderna knyppleriet, jag vill ha det riktigt gamla, och då trodde hon jag menade 70- talets lampskärmar, sånt som min mamma gjorde. Nej, den kvinnan och jag kunde verkligen inte mötas någonstans!
Det är synd, för det är klart att svenska spetsar behövs, de är ju förvaltare av ett kulturarv, men vad skulle jag i den föreningen att göra? Jag har så himla svårt för elitism, och därför handarbetar jag helst på egen hand...

Luva från Bjursås

I vår familj både börjar och slutar midsommarfirandet tidigt, så nu sitter vi i soffan och tar igen oss medan vi lyssnar på regnet jag passar på att blogga lite! Vi har dansat och tittat på folkdanslag och dottern har hoppat hoppborg (djävulens uppfinning om någon frågar mig... borde vara förbjudet, det blir ju bara problem, barn som slår sig, långa tröttande köer som visa tränger sig i etc), vi har ätit sill och potatis och min laxtårta (nytt recept) samt min mammas jordgubbstårta. Det har varit bra helt enkelt!
Så nu passar jag på att visa min nya mössa! Det är Bjursåsluvan ur Anita Gunnars bok. Den här mössan och Rättviksluvan är stickade med samma hifagarn, det röda och det blå. och när det gäller det blå kan jag säga att man klarar sig med en härva till två mössor om man kan tänka sig att göra den dolda uppvikta kanten i någon annan färg- kan vara en rekommendation om någon annan vill sticka båda två!
Det är för övrigt riktigt kul att sticka mössor. Det går fort, och så behöver man ju bara sticka en.... men nu kanske det kan vara dags för något annat, funderar på att plocka från min Delsbotröja igen, den har legat i träda sedan förra sommaren...

Luva från Rättvik

Nu är min Rättviksluva klar!
Den är stickad i Ask från Hifa, samt lite rester, gult från Estland och vitt från Småland! Mönstret kommer från Anita Gunnars Vantar Mössor Sockor & Sjalar. Den här mössan verkar ha fått en renässans, jag såg den på flera hippa huvuden i Stockholm i vintras och dessutom på en bild i DN!
På slutet har jag parallellstickat en Bjursåsluva också, eftersom det är ungefär samma färger och jag ville att den blå färgen skulle räcka till båda (vilket den kommer att göra), så snart kommer det en mössa till här på bloggen, passar ju bra så här till midsommar....

Korsstygnsstämpel

Eftersom regnet öste ner på förmiddagen passade vi på att göra en loppisrunda idag med, och vi gjorde några riktiga fynd. Ett av dem är den här: en stämpel med korstygnsmönster! Jag var ju bara tvungen att testa den direkt jag kom hem!
Nu undrar jag: är det någon som vet något om den här tingesten?
Den ser inte så värst gammal ut, tycker den känns lite 40- tal, den är mycket enkel, inte fint utformad, bara funktionell, och den är märkt med en fyra (4) på handtaget, så det torde ju finnas fler! Har den använts i ett hem för att märka linne enhetligt? (det är ju inte svårt att tänka sig att man placerar sina initialer i slingan), eller i någon sorts industriell verksamhet där nummer fyra kanske bara var en del av en slinga när man skulle göra uppritade dukar för försäljning? Ja,vad är det...?

Jag fick den här kommentaren av Tålamodspåsen:
Min mamma har haft en sån stämpel. Nu vet ingen var den är. Hon gifte sig 1952 och beställde en liknande stämpel med sina initialer i. Handdukarna håller än idag och i höst firar mina föräldrar 60-årig bröllopsdag. Undrar om någon märker sina handdukar eller örngott idag? Många av dagens handdukar lönar det sig nog inte att märka, håller de i 60 år?
Spännande, eller hur?