För ett tag sedan ärvde jag jag en massa garner av en dam som älskat att sticka. Hon använde fina garner och gjorde fantastiska projekt, bland garnerna fanns det två lovikkavantar, en jättestor och en jätteliten... Jag vet inte riktigt varför, men nu har jag av garnet från dessa två vantar gjort två normalstora till min kalla händer.
Garnet är jättehärligt, nästan inte spunnet alls, nästan som förgarn, och med en hel del lanolin kvar, och jag har stickat tätt, tätt, och sedan gnuggat dem lite lätt, att valka dem riktigt vågar jag inte, för då lär de bli för små!
Som kanske framgår av bilderna har jag inte gjort riktigt som man ska, för jag har gjort kragen lite smalare än resten av vanten, men det är för att de skall sitta på bättre. Jag är ägare till ett par högst oäkta lovikkavantar, och det har alltid krupit in snö i dem, så jag ville att de här skulle sluta lite mer tätt.
Sedan broderade jag med ullgarnsrester efter bilder på "orginalvanten", vars historia du kan läsa här.
Jag stickade dessa vantar på rundsticka, första gången jag testar det, tack Medea för att du visade mig hur man gör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar