Lite trä i allt det mjuka!

Lite då och då går ju jag på slöjdcafé hos hemslöjden!
Det är helt underbart! I tre timmar gör jag något helt själv, nägon har förberett material och verktyg, allt är på plats, någon talar om vad jag skall göra och hur. Och det väldigt tillåtande, det finns inga fördömmanden, det är så skönt! Och så lär man sig saker. Visserligen kan jag klura ut mycket själv, men vissa saker måste man få lära sig av någon!

I går gjorde jag en låda! Den var tänkt som blomlåda, men jag är för nöjd med den här för att låta den stå ute! Den framgår ju inte riktigt va bilden, mörk och dan,  hur fin den är. Den är i alla fall hopsatt med tappar och har mina initialer i karvsnitt! Sedan är den lite mjukt rundad upptill, vilket gör den väldigt harmonisk och fin i formen. Den lämpar sig ju inte för småsaker eftersom den har ribbad botten, så jag tror att detta kommer att få bli en tidningssamlarlåda som får stå i köket!

Ibland är det okej att ge upp...

 Eller ja, ge upp och ge upp, skjuta på framtiden snarare...
Jag är just nu inne i ett stickskov, men tack vare att jag upptäckt två stickgemenskaper på FB har jag försummat bloggen lite, och det är ju inte bra! Bloggen är ju mitt hem på nätet och mitt sätt att hålla koll på min stickutveckling, facebook kan ju aldrig bli detsamma!
Så nu uppdaterar jag lite!
Jag har minsann ett par norska vantar som ligger färdigstickade, men med ofästa trådar, och jag bloggar inte innan de är helt klara! Men jag hoppas att de kommer snart!
Eftersom dessa blev klara var jag ju tvungen att börja något nytt, och då föll det sig naturligt att ta sig an de armeniska sockorna i senaste Piece Work. Till en början gick det bra! Den översta bilden är från när jag klurat ut den konstiga uppläggningen som visade sig inte vara så konstig trots allt.
Den undre bilden här nedan är från strax innan jag beslutade att ge upp! Hela grejen blir en miniatyr! En bebisstrumpa! Och det ska den ju inte vara! Vitt och rött löper runt hela foten, svart blått och grönt bara på ovanidan, och det är alltid två färger som löper bara på ovasidan samtidigt, vilket ju alltså innebär att de på vartannat varv måste lyftas och stickas baklänges. Alla dessa flotteringar tillsammans med min krampaktiga sticksätt har gjort denna strumpa extremt tät och liten! Jag måste alltså börja om, men med grövre stickor äv vad som anges i mönstret!

Denna lilla tå var dock så fruktansvärt jobbig att producera att jag helt enkelt inte orkar börja om just nu, så i stället har jag satt i gång med de samiska barnvantarna i samma tidning. Barnvantar är bra, de går fort!
Men helt bortkastat var ju ändå inte detta experiment, har ju lärt mig ett nytt sätt att göra en provisorisk uppläggning som är betydligt smidigareän den som utgår från virkade luftmaskor!

Vantar från Färöarna

Trots att bara tummarna är kvar på de röda tvåändsstickade vantarna satte jag igång med ett nytt par... någon mer som gör sådana saker?
De här vantarna fick jag upp ögonen för när jag lyssnade på stickpodden! Detta eminenta initiativ upptäckte jag under julledigheten och lyssnade raskt ifatt alla missade avsnitt i sängen när jag lagt mig! Jättetrevligt, vill verkligen tipsa om det om det är någon mer än jag som missat det! (det är lite konstigt det här, jag får, med något enstaka undantag, kommentarer på den här bloggen från två, 2, personer, Pysselfarmor och Tålamodspåsen, men jag har ungefär 800 sidvisningar per vecka! Vet inte hur jag ska tolka det, antingen har jag bara två läsare, eller så har jag massor som bara tittar in...)
Mönstret på dessa vantar hittar man här, och det ska vara färöiskt, men sanningshalten i det påstående verifieras inte. Har man tvåändsflätor inom färöisk stickning?
Jag skippade tofsen, för jag tänker att den blir lättare att använda så här.
Jag har stickat i garn jag hade liggande, det vita är spunnet av ull från småländska får, och det grå från gotländska. Det kommer från "Ull och bin" och jag köpte det för två år sedan. Det röda är en snutt från Norge. Mycket snabbstickat mönster kan jag säga, är inte van att sticka med så grova stickor!

Sticktrend

Nu har jag på tre bloggar sett inlägg om garn från Shetlandsöarna, så det måste absolut vara senaste trenden! Och det är väldigt vackra saker man kan sticka av det garnet...
Men jag fortsätter med att använda upp mina restgarner, har snart lite att visa!
Nöjer mig med en bild på denna kvinna! Hon stickar samtidigt som hon transporterar torv på ryggen. Visst har vi gått och stickat här i Sverige också, men detta ser fruktansvärt jobbigt ut. Man måste bli oerhört illa belastad av att behöva gå med ryggen framböjd på det viset för att inte remmen till korgen ska glida upp och lägga sig över halsen. Och så sticka samtidigt som man tar sig fram på ojämna stigar. Jag hoppas att hon ändå var lycklig i sitt liv, denna okända stickerska!

Tovat äpple

 I går hade jag inte så många barn på jobbet, så jag vågade plocka fram det livsfarliga pysslet! Nämligen nåltovningsnålarna! Det gör jag bara om det är väldigt lugna barn som dessutom jag misstänker tål att få en sådan nål i fingret (det gör ju så grymt ont!)

Själv gjorde jag ett äpple, första gången som jag gör något i tovning som faktiskt ser ut som det ska...

Jag gillar de här nålarna, för även om jag tycker ytan på det man gör blir ful, så är det väldigt lätt att forma ullen så som man vill, och när man sedan har fått till formen så är det bara att köra på med lite såpa och varmt vatten så blir finishen perfekt!