Sedan yngsta dottern skulle fylla ett, snart två år sedan, har här legat en halvfärdig docka, men dagen innan julafton blev den äntligen klar så hon kunde få den i julklapp. Jag har använt mig avwaldorfdockans anatomi, för den tycker jag är helt optimal, blir ett fint ansikte och bra form, dessutom blir det en fin tyngd i ullkroppen. Dessutom är det en fin tanke att ge dockan samma färger som barnet för identifikationens skull. Men sedan har jag jobbat fritt, dockan har fått riktiga ögon, mun, navel och till och med en snippa! Jag har sytt mer renodlade waldorfdockor till stora flickan, men hon har aldrig visat något större intresse för dem, och jag tror det beror på att det är svårt att få kontakt med en docka utan riktiga ögon.
Den stora flickan är ju i en magisk ålder, hon gillar Ronja Rövardotter, mumintrollen, allt som är gammaldags och historia, äventyr, lite mysticism, helt fantastiskt!
En tv-serie som hon tagit till sig är Den vita stenen, det var jag som introducerade den för henne, för jag älskade den som barn, och hon leker ofta vita stenen med en sten hon hittat. Så igår åkte hon och jag till en tygaffär och köpte tyg, konstruerade ett mönster och sydde en likadan klänning som Fia har i filmen!
