Vikingatida hårnät

Man måste ju ha något på huvudet!

Och det var länge sedan jag språngande, så det blev ett hårnät egentligen tänkt att utgå från modell Bredemose.

Det jag har gjort skiljer sig dock mycket från originalet. För att jag kan ju bara inte låta bli att överarbeta...

För det första valde jag att brickväva ett band att utgå ifrån.

Bandet är ungefär 2 meter långt, och i de mittersta 40 cm har jag dragit ut inslagstrådarna i ena kanten 45 cm. Jag mätte dem individuellt runt en tumstock, för jag km inte på något bättre sätt som verkligen skulle ge exakt lika långa öglor

När bandet var klart monterade jag det på en hemmagjord vävramar, det vill säga en bärback med två fastknutna blompinnar!

Först sträckte jag överkanten, men efter att ha börjat väva insåg jag att det inte fungerar, och jag fick släppa på sträckningen.

Nedtill lät jag en snodd löpa med i skälet för att lätt kunna dra ihop den när den var klar.

Därefter tog springandet vid. Jag växlade mellan höger och vänstervridning med 6 varvs mellanrum för att inte nätet skulle sno sig. Bredmosehättan har tre, men jag var lat, tycker det är lite krångligt att byta håll.

När det var klart virkade jag ihop alla varptrådarna för att låsa dem. Man hade ju inte virknål på vikingatiden, men det här är ju egentligen fingervirkning! Dock ser det som om låsningen på Bredmmosehättan är gjord med en snodd,och då inte bara att snodden är inträdd i skället utan faktiskt fasttvinnad på något sätt.

Sedan släppte jag lös alltihop och sydde ihop nätet till ett rör, från snodden nedtill och upp till ca 4 cm från bandet.

Därefter tvättade jag nätet, garnet är växtfärgat med indigo och släppte mycket färg! 

Jag spände upp det över en tallrik och lät det blocka över natten.

Så idag var det dags att prova!

Liten utvärdering: egentligen är ju Bredemosenätet mer som en mössa, och knytbandet sitter ju inte framtill, utan mitt på. Min modell ser ut som ett klassiskt hårnät. 

Modellen från Bredemose är väldigt spännande för mig personligen för att:

I min folkdräkt ingår något som kallas spranghätta, men den språngas inte utan är gjord i en annan nätteknik. Dock har den säkert varit språngad en gång i tiden, och modellen har mycket gemensamt med Bredemosehättan, inklusive att ett band ska knytas uppe på hjässan!

Alltså: bara att varpa upp för en ny variant!

Då uppstår en ny utmaning. Hur ska mangöra med mössans framkant? När den inte dras ut av ett band kommer den att vilja dra ihop sig å det grövsta!

Vikingatida särk

The Challenge: Monochrome

Material: Linnen

Pattern: No pattern, just rektangles and triangels

Year: 2016

Notions: Sewn with flax tread.

How historically accurate is it? This is a tricky questions since there are very little remains of viking undergarments. I base it on the few known facts that we have: Wider towards the ground than around the chest, makes it probable that the serk is made of rektangles with triangels in the sides. That is also a type of serk that has remained in swedish folkcostumes practically unchanged for all known history.
The opening in the front from the neck is quite deep since the finds indicates that if the serk had a cut in the front it was deep if it existed. 
The fabric itself is not handvowen, and is therefore not accurate, but I think it has a good "look", it has been bleached but not dyed white and has a fine weft.
Seams are backstiched and folded and stiched down to each side, wich is also probably quite accurate.

Hours to complete: Quite many...


First worn: only for the photo occation

Total cost: About 300 kr/ 30 dollars.

Sköldehamnshättan klar!

Nu är min sköldehamnshätta klar, inte så hk, men fin!

Sydd efter principen hos fyndet, broderad med ett utsnitt ur Mammenbroderierna, och brickvävd runt alla kanter. Jag är extremt nöjd och väldigt sugen på att leka lite medeltid, men den hör ska få följa med till tectilfrökenutbildningen efter jul i stället!

Vikingatida posament

Nu får folk faktiskt sluta gnälla på dropps mönster! De är gratis. Man måste inte använda dem. Så, det var det!

Nu till något intressantare! Jag har totalt snöat in på vikingatiden efter mina nålbundna vantar. Det har hänt så fantastiskt mycket roligt inom arkeologins område sedan jag höll på sist för 20 år sedan. Och så finns ju internet nu, och all information är så lättillgänglig, den bara ramlar över en. Och nu har jag hittat posament, om det nu heter så på svenska. En slags snörmakerier i spunnen metalltråd av den typ som man använder för tenntrådsbroderier. Dessa fanns då fastasydda på exklusiva plagg, främst i manliga gravar, men tydligen även någon kvinnlig i Birka. Jag var så klart tvungen att prova!

Väldigt spännande det här, för man kan ju inte låta bli att tänka på samernas tenntrådsbroderier, finns det ett samband?
Här kan man läsa mer!

Nålbundna vantarna är klara!

De nålbundna vantarna är klara. Så vitt jag förstår är de sömmade med det som kallas mammenstygn. Färgen på den här bilden är blek och konstig, men här är de i sitt ovalkade, dragspeliga, utseende.

Men jag slängde så klart upp dem på tvättbrädan också:

Ser ju inte så snygga ut på den bilden, men, rena och torra, är de superfina!

Och lökskalsfärgen är verkligen fantastisk!

Nålbindning

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska göra ett nålbundet prov, men varför nöja sig med det? Provlappar gör ju ingen glad, så jag ska göra en vante som något liknar den ovan, funnen på Island och från 900- talet. Har nämligen haft ett växtfärgat garn till just denna liggande i kanske 15 år! Nu ska jag bara hitta nålen också, somäven den legat någonstans i 15 år!

Folkdräktsskjorta- hur man syr efter eget huvud och halvdålig beskrivning!

Efter år av tankar på detta har jag nu kommit igång med folkdräktssömnaden!
Ett styck skjorta, eller överdel, är klar och skall nu broderas!

Men min skjorta skulle inte godkännas av någon folkdräktspolis, så mycket kan jag säga! Detta av två skäl:
1. Jag vill göra den så lik en orginalteckning från nordiska museet som möjligt.
2. Länsmuseets sömnadsbeskrivning lämnar mycket att önska!

Jag siktar alltså på att göra en dräkt som liknar ett orginal som tillverkades någon gång före år 1880 och som finns på Nordiska museet, inte en dräkt som följer standarden från dräktrådet så noga som möjligt.
Jag har foton av alla plagg utom överdelen, där har jag endast en teckning att följa, nämligen den här:

 Skjortan syns i mitten, nedtill på bilden.
Länsmuseet har mönster till skjortan, men det rör sig ju bara om raka delar, så tillklippningen är inget större problem om man bara tillämpar tekniken att dra ut en tråd i väven där man vill klippa, för då blir det väldans trådrakt och snyggt!

 

 En annan sak som jag lärde mig den hårda vägen är att ärmspjällen, det vill säga fyrkanterna som ska sitta under ärmarna, ska sys fast efter att alla de andra sömmarna sytts och fällts, annars går det inte att få det snyggt! Det framkom inte i beskrivningen, där stod det att de skulle sys fast innan ärmen fästes i "kroppen". Det var helt omöjligt!

 Enligt beskrivninge skulle man ha tre rynktrådar nedtill på ärmen. Det blev för lite, så jag valde att ha fem trådar, och i praktiken måste man ju då ha sex trådar eftersom man ju måste ha en tråd innanför ärmlinningen för att kunna sy ner vecken snyggt. Det är ju baskunskap för alla som någon gång sytt rynkor på en kjol eller liknande: man måste ha två rynktrådar och sy i mellan dessa!
För att få rynktrådarna jämna och fina stack jag hål i ett rutat papper och satte markeringar i hålen. Trådarna drog jag sedan så att jag stack i varje punkt och en gång mitt emellan varje punkt. På så sätt fick jag 2,5 mm mellan varje stick med nålen.

Sedan var det ju linningen då.

 Väldans snyggt blev det om jag får säga det själv! Nu ska det till hyskor och hakar av mässingstråd som jag ska göra enligt beskrivningen jag tidigare länkat till.

Nu är överdelen färdigsydd, och det är dags att göra en slags rekonstruktion av det axelbroderi som också finns på bilden överst. Detta broderi finns överhuvudtaget inte på museets sömnadsbeskrivning.

Jane Austen

Jag stickar kanske inte så värst mycket, men jag har sytt i stället!
I kväll har jag varit på maskerad för första gången i mitt liv, och temat var Jane Austen. Jag har sytt mycket historiskt förr, men det var medeltidskläder, och lite vikingatida, när jag var ung och med i medeltidsföreningen. Det var riktigt roligt att få ta upp det igen! Så kul att få riktigt sväva ut!
Jag hade inget mönster, men kära nån, det är ju inte så svårt nuförtiden när man har en massa empirskurna tunikor i garderoben! Jag googlade också runt en del och tittade på bland annat sense and sensibilitys modeller för att få det någorlunda historiskt korrekt, det var så jag hittade modellen på överkjolen och "bubblet" över bysten.
Överkjolens tyg är väl egentligen inte historiskt korrekt, men här fick faktiskt priset styra! Jag hittade nämligen båda tygerna i en hylla där allt kostade 30 kr/ m...
Så trots att klänningen drar nästan 6 meter tyg så kostade hela ensembeln, med tråd och band och allt 250 kr! De som hade hyrt klänningar hade betalat det dubbla! Funderar på om jag inte har en affärsidé här...
Det var i alla fall ett rent nöje att sy, passformen blev perfekt, och jag behövde inte sprätta en enda gång, vilket är extremt ovanligt när det gäller mig.
Och festen var också riktigt kul!