Nya byxor

Klädsömnad är ju som bekant temat för syfrökenutbildningen just nu, bland annat att konstruera ett byxmönster och sy upp. Jag hade ju redan sytt ett par byxor, hemskt fula... I brun polyester, och tänkte att nu är jag KLAR!

Men så kände jag att nej, jag skäms ihjäl om jag ska lämna in dessa. Så jag tog mig i kragen, köpte tyg och en massa dyra knappar,skissade, ritade mönster och sydde.

Och hjälp vad nöjd jag är! De här kommer jag faktiskt att kunna använda, sitter som en smäck och är riktigt snygga!

Rockabilly

I syfrökenutbildningen har vi nu kommit fram till klädsömnaden, och jag har sytt ett par väldigt fula byxor och så den här överdelen som jag är riktigt nöjd med!

Intarsia

Slöjdlärarutbildningen kan när den är som bäst bjuda på helt nya saker! Vi introducerades på senaste träffen för intarsia, vilket var något helt nytt för mig.
Det kan väl bäst beskrivas som en sorts lappteknik där man skär ut två likadana former i två olikfärgade tyger, byter plats på dessa och syr fast dem.
Eftersom jag var extremt oinspirerad när jag började med detta, lite slöjdtrött kan man väl kalla det, valde jag att glatt kopiera en blomma som jag hittade på en dyna från skokloster och som daterats till 1400- talet. Här finns bild och information om originalet.
Intarsia blir ju av naturliga skäl skört, och det kanske kan vara därför det inte verkar finnas så mycket bevarat, eller också så användes det inte så mycket, eftersom det var så opraktiskt. Det som finns verkar dock vara kyrkliga textilier, och det är väl strängt taget den miljö där det fungerar bäst med den här typen av delikata arbeten. På de bilder jag studerat  tycks tygstyckena vara sammanfogade med kaststygn, men vi fick lära oss att använde en söm där man sticker nålen underifrån i tygstyckena växelvis så att tråden gör en "åtta", jag vet inte riktigt vad det kan kallas.

Över sömmen sydde man på den tid det begav sig fast remsor av gyllenläder eller för den delen lintråd, och i avsaknad gyllenläder använder jag langarn!

Det är helt otroligt pilligt att uföra det här, och mardrömmen vore ju att till exempel att barn skulle komma och leka med det, för det håller det inte för, man syr ju i de råa klippkanterna!

Packar upp

Tillbaka efter fyra dagar i Linköping med bara slöjd!

Försöker packa upp lite smått...

Det blir så fruktansvärt mycket saker när man ska bli slöjdfröken, och nu är det dags att producera ännu mer! Det är klart att vi måste göra saker för att visa att vi kan, men jag önskar att de kunde låta bli alla skruvade uppgifter, i stället för att få uppgiften "gör ett fodral i lappteknik till något du är rädd om" vilket kommer att leda till att man gör något som man aldrig kommer att använda, kunde man ju få uppgiften "gör något i lappteknik". Då kunde man få göra något man har nytta av, tex ett täcke. De vill väl vi ska vara kreativa kan tänka... Men jag tänker att vi alla är olika, och kreativitet kan vara olika saker, man kan ju vara kreativ även inom traditionella ramar!

Slutspurt

Min första termin på textilslöjdslärarutbildningen går mot sitt slut! Och det har gått väldigt bra hitills! Nu får vi bara se hur det går med sluttentan i materiallära som jag lämnade in för ett par dagar sedan.

Under tiden har jag lagt sista handen vid alla praktiska uppgifter som jag ska redovisa vecka 2.

Jag har monterat flera meter band på min folkdräktskjol:

Och jag har vävt med udda material som brödpåse och makramesnöre. Det senare är för att göra något lite grövre och "grabbigare" av band. Dessutom utvecklade jag mitt armband av band sytt runt snöre till ett halsband, för den elev som inte orkar väva mer än en pytteliten bit. Om man inte vill ha ett halsband kan det ju bli en nyckelring också!

Halsbandet blev riktigt snyggt om jag får säga det själv!

Dublinhätta

Vad gör man med en massa brickvävda band? Jo vikingakläder! Så nu blir det en Dublinhätta, världens enklaste modell, bara ett avlångt tygstycke vikt på mitten och hopsytt, fast i mitt fall givetvis med fällda sömmar. Jag syr i blekt Lunne och kantar med ett enkelt litet band vävt i silke och blått lingarn, precis som originalet från Osebergaskeppet!

Tovad bäckahäst

Vi skulle tova ett sagoväsen som handdocka. Jag ville tänka lite interkulturellt och började med en sydamerikans pachamama, moder jord, men den fick jag slänga...

Jag fick välja något mer enfärgat, så det blev bäckahästen, ett farligt väsen som kan locka små barn att sätta sig på hans rygg och rida ner i forsen med dem. Han kan också visa sig som Näcken. Men min är en ganska snäll häst som fått både näckrosor och kabbeleka i sin forsliknande man!

Sköldehamnshätta- broderi

Jag har sytt mig en sköldehamnshätta, en ovädershätta från slutet av 1000- talet som hittats i sköldehamn och är genialt konstruerad av två rektanglar och två kvadrater. På den broderar jag nu en otäck gubbe, ett utsnitt av ett mammenbroderi. Sedan ska jag brickväva runt kanterna.

Ovanför ser man resultatet av äldsta dotterns slöjdande! 

Detta är inte riktigt vikingatid men så nära man kan komma om man vill göra en hätta!

Tovat

I den här kursen på Slöjdlärarutbildningen ingår att man ska tova en hel massa saker, och nu har jag ägnat hela fredag eftermiddag och kväll och hela lördagen åt detta, och här är resultatet!

Plattor. Den översta har inlägg av  geometriska former urklippta ur en tidigare tovad platta, och den skulle bli exakt 20x 20 cm. Jag lyckades nästan! Den undre är "akvarellmålad".

Före tovning:

 Vi skulle också göra solida former inspirerade av naturen. Jag var lite fantasilös och gjorde en sten och en svamp!

 Tovade runt skumgummi- ett material som jag egentligen ogillar...

Återkommer med bilder på mer tovat!

Bandvävning

Min slöjdfrökenutbildning fortskrider! Är i Linköping och väver band på längden och på tvären!

Lovikkavantar

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska ta ett mönster och räkna om till ett annat garn eller en annan storlek. Samtidigt ska det vara något som eleverna kan tänkas sticka. Så jag valde lovikkavantar! Räknade om från vanligt lovikka till lovikka mini från Ölands ullcentrum, som jag lämpligt nog hade hemma- det lönar sig att ha mycket garn!

Jag tänker mig att när det är dags för eleverna att sticka sitt första plagg är det en mössa eller möjligen vantar det bästa man kan välja, och då särskilt i lovikkagarn. Det är grovt, bygger snabbt, och blir snyggt, särskilt som man valkar det stickade.

Till broderierna valde jag att använda lovikkagarnet, inga färgade garner, för jag tycker det känns lite fräschare och mer tilltalande för yngre som vill ha ett snyggt plagg och inte ett historiskt stickprojekt! 

Järbo, som jag sett används i diverse skolor gör ju dessutom lovikkagarn i diverse roliga färger. (Men nog att man ser skillnad på olika garnkvaliteer, det här från ullcentrum är fantastiskt!

Nålbundna vantarna är klara!

De nålbundna vantarna är klara. Så vitt jag förstår är de sömmade med det som kallas mammenstygn. Färgen på den här bilden är blek och konstig, men här är de i sitt ovalkade, dragspeliga, utseende.

Men jag slängde så klart upp dem på tvättbrädan också:

Ser ju inte så snygga ut på den bilden, men, rena och torra, är de superfina!

Och lökskalsfärgen är verkligen fantastisk!

Pyssel på jobbet

 I en väldigt dyr inreningsbutik i Helsingfors såg jag grytunderlägg av träkulor. Det tog mig 5 minuter att tillverka ett likadant av pysselkulor, en bit tjock tovad ull och makramesnöre!

I slöjdlärarutbildningen ingår att vi ska sticka i något som inte är garn. På mitt jobb finns enorma mängder grovt papperssnöre som någon av mina företrädare köpt in och som jag inte vet vad man ska ha till. Med hjälp av två penslar, i brist på stickor, testad jag att sticka i detta. Det var trögt, men det gick! Ska bara fundera ut vad jag ska göra också, någon typ av korg ligger ju nära till hands!

Nålbindning

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska göra ett nålbundet prov, men varför nöja sig med det? Provlappar gör ju ingen glad, så jag ska göra en vante som något liknar den ovan, funnen på Island och från 900- talet. Har nämligen haft ett växtfärgat garn till just denna liggande i kanske 15 år! Nu ska jag bara hitta nålen också, somäven den legat någonstans i 15 år!

Virkad björk

Jahaja.

Vi skulle virka något tredimensionellt till nästa slöjdfrökenträff. Och jag bestämde mig dumt nog för en björk. Och nu är min fina, gröna virknål i två delar...