Väver och väver

 Det är glest mellan inläggen på bloggen nu, men jag väver och väver... På slöjdfrökenutbildningen började vi med tuskaft, och har nu gått över till kypert. Jag vill helst bara väva vikingatyger, men det går inget vidare.
Det här var en ganska fin testremsa i fiskbenskypert.

Här är en diamantkypert. Jag vävde 3 meter, för att kunna sy en kaftan av det. Men när jag rullade ut det visade det sig att det växtfärgade garnet var så flammigt att mönstret inte framgår ordentligt. Det är riktigt gräsligt faktiskt.

Väldigt mycket jobb för ingenting.

I vävstolen såg det dock snyggt ut, när man bara såg en liten del i taget.

Pepita

Funderar över tuskaftens möjligheter, vävt i en skolvävram. En Pepitarutig bit som valkas tål att klippas och sys i.

Min första väv!

I går avreagerade jag mig här på bloggen, och nu tillbaka till trasmattorna och det svenska kulturarvet! Jag slår tillbaka mot det svarta med härliga folkloristiska färger!

Här är mitt livs allra första väv - om man inte räknar med dockskåpsmattorna jag vävde på pappskivor som barn alltså!

På mitt jobb har vi en vävstol som skänkts till församlingen av en dam som har vävt massor men inte riktigt har orken längre, fast hon är väldigt i farten så det där begriper jag egentligen inte...

Hur som helst så satte hon, jag och en kollega i våras upp en traslöparväv, och jag har suttit där och vävt på mina lunchraster. Traslöpare är väl egentligen inte min grej, men jag hittade en bild av ett trastäcke i en gammal Hemslöjden och inspirerad av den har jag vävt vad jag tänker mig skall bli en avlång dyna, typ åkdyna, som jag kan lägga i kökssoffan. Nu när den snart är klar tycker jag nog att den blir lite väl avlång, men... det är i alla fall det första jag har vävt!

Jag drog ut den för att kunna fota den, man kanske inte får göra så, gjorde det när vävfräken inte såg på, för jag måste ju ha ett kort, sanrt kommer den ju att döljas under andra människors vävar och det kanske tar år innan jag ser den igen!