Antik dopklänning

1922 döptes min mormors storebror i denna dopklänning, sedan har min mamma, moster, mina kusiner, jag och mina syskon, Astrid storasyster Rakel och deras kusin haft den. Fyra generationer har alltså döpts i denna vackra klänning. Den är sydd i ett tunnt bomullstyg med invävt mönster och har breda spetsar av tyll, ett riktigt mästerverk med vändsydda sömmar. Spetsarna är påsydda för hand med små, små stygn! Och enligt vad min mamma säger ska man sova i sin dopklänningför att bli ett snällt barn... och Astrid passade på att sova en stund i kyrkan! Hennes storasyster sov igenom hela sitt dop, men så är hon också exceptionellt snäll!

Doppyssel

På söndag döps vår lilla Astrid, och de senaste kvällarna har jag ägnat åt doprelaterat pyssel.
Självklart har jag vikt den lilla bebisskjortan som är så poppis på nätet, det gjorde jag även till dotter nummer ett, och det måste ju vara rättvist!
Det finns massor av beskrivningar på nätet, här är en!

 Man man kommer från Argentina, och där, liksom på många andra håll i världen, är det tradition att alla som kommer på ett dop får med sig ett litet minne hem, ofta en ängel. På äldsta dotterns dop hade vi änglar i keramik som farmor tagit med sig från Argentina, men den här gången kan farmor inte komma, så nu har jag pysslat själv. Det blev änglar i najtråd, lite jobb att sitta och göra 35 stycken...
Kanske i enklaste laget, väldans hemmagjort,  men med en söt liten etikett tycker jag ändå att det ser trevligt ut, och så är det ju i alla fall något att ta med hem!

I morgon blir det att göra smörgåstårta för hela slanten, men som tur är så har jag en snäll mamma som gör ostkakan till efterrätt!