Väggord

Jag har ju haft en längre bloggpaus, men inte skapandepaus, så ja kan ju blogga om lite gammalt också. Den här tavlan broderade jag efter valet i höstas. Där kändes det verkligen som om marken gungade under fötterna på mig, min man, och våra två barn som ju har en invandrad förälder. Vi började fundera på om det inte var dags att se till att barnen fick dubbelt medborgarskap så att de skulle ha någonstans att ta vägen utifall att...
Men det här är ju mitt land, det här är vårt land, och våra rötter här djupa, och vi lever verkligen med uppfattningen att vi trots allt lever i den bästa av världar, och vi ska fortsätta leva här! Så därför broderade jag denna tavla. Det blev ett slags terapiarbete.
Svarta korsstygn med en anfang jag hittat på nätet. Ramen kommer från Granit, jag tycker de har fina ramar, de är målade, och färgen har trängt in träet så att man ser träets struktur, inte hårt lackade som IKEA:s ramar, men ändå inte så dyra.

Nu har jag ett nytt jobb där jag bla hjälper till med att aktivera barnen på ett asylboende. Idag satt jag och pysslade med några barn, och en pojke gjorde ett halsband. Han är lite för stor för att själv tycka det är okej att ha halsband (det är inte så många 11- åringar som tänker så könsöverskridande som vuxna kan tycka är PK), så jag frågade om han gjorde det till sin mamma. "Nej hon är borta", svarade han. Är hon borta? "Ja hon är borta. Vi vet inte var hon är." Han är här i Sverige med sin pappa och sin lillebror, och mamma är borta. Han kommer från Syrien. När man är 11 år så fattar man en hel del. Man kan tänka ut vad som kan ha hänt. Man kan dölja sin sorg och oro för att skona pappa och lillebror. Vi har plats för fler som han. För var skulle han vara om inte i den bästa av världar? Bara den bästa av världar är god nog för en pojke med de erfarenheter som han har.

Jakttrofé

Jag har funderat på det här med jakttroféer i papp på väggen, tycker det är lite käckt! Här hittade jag en gratis diy, som kanske är enklaste laget, men som kanske kan vara en utgångspunkt!
Edit: hittade fler; här, eller här!

Mycket klart!

Så här ser min dotters rosa bolero ut! Äntligen är den klar! Jag r mycket nöjd, och det var en rolig stickning!
Nu i lördags var jag och några kollegor till mig ute och plockade svamp med min "svampfröken"! (jag gick en kurs för några år sedan och råkar på granne med hon som höll den, så jag ser henne som min privata svampfröken nu!)
Massor av trattisar, fårticka och sotvaxing. Sotvaxing är årets svamp för mig, det vill säga den där sorten som man skall satsa på lära sig varje år! Tyvärr var de dock alldeles fulla av larver när jag började skära i dem, men de få som hamnade i stekpannan var jättegoda!
Den enorma fårtickan var helt perfekt! Min svampfröken tyckte inte jag skulle ta med den, eftersom stora svampar blir lite beska, men jag har inte råd att vara slösaktig i skogen, så den fick följa med hem, och jag tycker nog att smaken var helt okej! Visst är den vacker?


Så till sist min hylla! Det var allmogemarknad här i stan, och jag hittade perfekta krokar från tiden, köpte tre, kom hem och skulle skruva i dem... och upptäckte att jag ju behövde fyra! Men på min mans uppmaning skruvade jag i alla fall i två, en på var sida så kan jag hänga upp lite på dem i väntan på att hitta en fjärde!
grytlappar som jag ärvt av min farmor, en gammal diskborste från Huskvarna borstfabrik (jag är ju inte härifrån, men börjar bli riktigt patriotisk!), och på hyllan en gammal bakpulverburk från min mormor och en pelargon ur min samling med gamla sorter (här Arbrå), som jag byggt upp i väntan på mitt sekelskifteshus med glasveranda!

Nytt i köket!

När jag var liten bodde min moster i ett stort hus på en gård på landet, precis som vi gjorde. Hon hade något som jag tyckte var väldigt fint. På väggen i trappan upp till övervåningen satt ett antal Carl Larsson- tavlor. Det var nog där jag upptäckte denne konstnär, och jag var nog inte så värst gammal.
Redan när Carl Larsosn publicerade de här akvarellerna från Ett Hem, Spadarvet och Åt Solsidan så användes de för att lysa upp väggarna i svenska hem, och jag tror att diverse veckotidningar under årens lopp har haft samlarserier av dem.
Man ser ju de där tavlorna på varje loppis man besöker, i oftast röda, men ibland gröna ramar, men alltid sorgligt blekta.
Så i förra veckan hittade jag fyra stycken med väldigt fina ramar, tio kronor styck, men trista färgerna, så jag gick hem utan dem. (hör ni det, ni i min familj som tror att jag tvångsmässigt köper allt jag fastnar för på loppis! Ibland låter jag faktiskt förnuftet tala!)
Men så kom jag hem och började fundera. Jag äger ju faktiskt de där planchverken, liksom en hel massa annan litteratur om Larsson, eftersom jag, liksom 90 % av sveriges befolkning) är så glad i det de gjorde. Och på jobbet har vi en mycket bra kopieringsmaskin...
Så dagen därefter gick jag tillbaka till loppisen, köpte de fyra tavlorna, som till all lycka fanns kvar, sedan till jobbet, kopierade bilderna i min bok, och voila! Fyra tavlor, som nya!

Även om bildkvaliteten inte är den bästa så ser man den enorma skilnaden mellan oblekt och blekt bild här ovan!
Man kanske inte får göra så här egentligen, men det har ju inte tillkommit fler kopior på det här sättet, men de som finns är av bättre kvalitet!
Jag är enormt nöjd!
Nu skulle jag bara ha en glasveranda med pärlspånt och Mårbackapelargoner att hänga upp dem i också, men det har jag ju inte, ja förutom pelargonerna då, och inte lär jag få heller, men de pryder ju sin plats i köket också!

För övrigt så har Spanien just nu vunnit FotbollsVM. HURRA!!! Äntligen är TV:n min igen! Bläckfisken Paul hade rätt igen, för 8:e gången eller nått hälsar min käraste, ett budskap till alla som betvivlar det övernaturliga!