Under hösten höll jag en liten kurs i tvåändstickning på stickcaféet på mitt jobb. Det är vanligtvis ett mycket prestigelöst stickcafé, och det viktigaste är egentligen den bok vi läser högt ur (för tillfället vår nya biskops herdabrev). Men i höstas höjde vi nivån en smula rent sticktekniskt. Nu är de flesta klara med sina muddar, men några lyckades jag fånga upp i kväll och få med på en bild. Det är faktiskt helt otroligt att lilla jag rodde det här i land, och att de har lärt sig! Jag trodde nog inte det efter första tillfället, då undrade jag vad jag gett mig in på...Dessutom kan jag säga att en positiv effekt av detta är att en dam, som har sådan värk i sina händer att hon knappt kunnat sticka tidigare, trots att hon älskar det, helt plötsligt kan! Det är nämligen inte alls lika påfrestande att kasta garnet som att sticka vanlig skolstickning! Det ni! Sprid gärna den erfarenheten. Den här kvinnan är överlycklig och har säkert stickat tio par muddar redan...
Det har varit en kravlös kurs, men de som följt mina intruktioner har åstadkommit en sådan mudd som den blå här på bilden, en modell där jag har plockat in lite av varje för att de ska få grunderna i stigande svårighetsgrad!
