Birgittahätta

Ikväll sydde jag de sista 20 cm på bandet till en Birgittahätta efter Katafalks beskrivning. Inte för att jag har någon egentlig användning av den, men för att det var ett kul projekt!

Sydd av linne med lintråd och den sydda spetsen i mitten är sydd av mitt älskade knyppelsilke som tyvärr är på upphällning nu, tråkigt eftersom det varit så oerhört användbart!

Nu får jag väl kanske sy ett dok också...

Intarsia

Slöjdlärarutbildningen kan när den är som bäst bjuda på helt nya saker! Vi introducerades på senaste träffen för intarsia, vilket var något helt nytt för mig.
Det kan väl bäst beskrivas som en sorts lappteknik där man skär ut två likadana former i två olikfärgade tyger, byter plats på dessa och syr fast dem.
Eftersom jag var extremt oinspirerad när jag började med detta, lite slöjdtrött kan man väl kalla det, valde jag att glatt kopiera en blomma som jag hittade på en dyna från skokloster och som daterats till 1400- talet. Här finns bild och information om originalet.
Intarsia blir ju av naturliga skäl skört, och det kanske kan vara därför det inte verkar finnas så mycket bevarat, eller också så användes det inte så mycket, eftersom det var så opraktiskt. Det som finns verkar dock vara kyrkliga textilier, och det är väl strängt taget den miljö där det fungerar bäst med den här typen av delikata arbeten. På de bilder jag studerat  tycks tygstyckena vara sammanfogade med kaststygn, men vi fick lära oss att använde en söm där man sticker nålen underifrån i tygstyckena växelvis så att tråden gör en "åtta", jag vet inte riktigt vad det kan kallas.

Över sömmen sydde man på den tid det begav sig fast remsor av gyllenläder eller för den delen lintråd, och i avsaknad gyllenläder använder jag langarn!

Det är helt otroligt pilligt att uföra det här, och mardrömmen vore ju att till exempel att barn skulle komma och leka med det, för det håller det inte för, man syr ju i de råa klippkanterna!