Intarsia

Slöjdlärarutbildningen kan när den är som bäst bjuda på helt nya saker! Vi introducerades på senaste träffen för intarsia, vilket var något helt nytt för mig.
Det kan väl bäst beskrivas som en sorts lappteknik där man skär ut två likadana former i två olikfärgade tyger, byter plats på dessa och syr fast dem.
Eftersom jag var extremt oinspirerad när jag började med detta, lite slöjdtrött kan man väl kalla det, valde jag att glatt kopiera en blomma som jag hittade på en dyna från skokloster och som daterats till 1400- talet. Här finns bild och information om originalet.
Intarsia blir ju av naturliga skäl skört, och det kanske kan vara därför det inte verkar finnas så mycket bevarat, eller också så användes det inte så mycket, eftersom det var så opraktiskt. Det som finns verkar dock vara kyrkliga textilier, och det är väl strängt taget den miljö där det fungerar bäst med den här typen av delikata arbeten. På de bilder jag studerat  tycks tygstyckena vara sammanfogade med kaststygn, men vi fick lära oss att använde en söm där man sticker nålen underifrån i tygstyckena växelvis så att tråden gör en "åtta", jag vet inte riktigt vad det kan kallas.

Över sömmen sydde man på den tid det begav sig fast remsor av gyllenläder eller för den delen lintråd, och i avsaknad gyllenläder använder jag langarn!

Det är helt otroligt pilligt att uföra det här, och mardrömmen vore ju att till exempel att barn skulle komma och leka med det, för det håller det inte för, man syr ju i de råa klippkanterna!

Vikingatida posament

Nu får folk faktiskt sluta gnälla på dropps mönster! De är gratis. Man måste inte använda dem. Så, det var det!

Nu till något intressantare! Jag har totalt snöat in på vikingatiden efter mina nålbundna vantar. Det har hänt så fantastiskt mycket roligt inom arkeologins område sedan jag höll på sist för 20 år sedan. Och så finns ju internet nu, och all information är så lättillgänglig, den bara ramlar över en. Och nu har jag hittat posament, om det nu heter så på svenska. En slags snörmakerier i spunnen metalltråd av den typ som man använder för tenntrådsbroderier. Dessa fanns då fastasydda på exklusiva plagg, främst i manliga gravar, men tydligen även någon kvinnlig i Birka. Jag var så klart tvungen att prova!

Väldigt spännande det här, för man kan ju inte låta bli att tänka på samernas tenntrådsbroderier, finns det ett samband?
Här kan man läsa mer!

Islandströjor

Av de tröjor jag stickat är det min Islandströja jag använt mest. Och den har verkligen varit bra! Den står emot vatten och en del vind och värmer gott. På höstar och vårar har jag använt den i stället för jacka. Men nu är den inte vacker... den har alltmer blivit en vardagskofta.
Så det var dags för en ny. Och jag har sedan tidigare haft siktet inställt på Idunn, som inte är traditionell Isländsk kofta, rnen väldigt snygg.
Nu har jag börjat sticka, och dels har mönstret en del frågetecken, tex halsringningen, och dels tror jag inte riktigt på garnet...

Ja, inte så att det är något fel på garnet, inte alls, men min förra tröja är stickad i Plötu- Lopi, som väl snarast är att betrakta som förgarn. och det är klart att dessa långa fluffiga fibrer har kunnat filta ihop sig till världens varmaste tröja på ett sätt som Lett- Lopi inte kommer att kunna klara!
Kanske att Idunn får bli en finkofta och så får jag sticka en ny tröja till i Pötu- Lopi. Det är ju kul att sticka islandströjor, det går så fort och blir så fint!

 

Visste ni förresten att Lopapeysan, alltså islandströjan, blev  årets julklapp på Island 2010? Kan ha berott på bankkrisen, eftersom folk hade så lite pengar så blev de populärt att ge bort något hemmagjort. Fast jag kan tänka mig att det hade något med trygghet att göra också.

Alla vet väl vid det här laget att Islandströjan inte är så värst gammal. Så här står det på en blogg jag hittat:

"Lopapeysan började stickas under mitten av 1900-talet. Den var ett sätt att använda den överskottsull som uppstod sedan importen av kläder tagit fart efter andra världskrigets slut. Hur det traditionella mönstret uppstod är osäkert - det kan ha hämtats från Grönland eller Bohuslän."

Detta med Bohuslän var nytt för mig, men det låter ju het klart rimligt. Det är lite konstigt att man inte har någon säkrare  information egentligen, den som stickade första tröjan skulle ju faktiskt kunna vara i livet fortfarande, så det borde ju finnas någon som kan tala om vem denne var eller är!

Antik dopklänning

1922 döptes min mormors storebror i denna dopklänning, sedan har min mamma, moster, mina kusiner, jag och mina syskon, Astrid storasyster Rakel och deras kusin haft den. Fyra generationer har alltså döpts i denna vackra klänning. Den är sydd i ett tunnt bomullstyg med invävt mönster och har breda spetsar av tyll, ett riktigt mästerverk med vändsydda sömmar. Spetsarna är påsydda för hand med små, små stygn! Och enligt vad min mamma säger ska man sova i sin dopklänningför att bli ett snällt barn... och Astrid passade på att sova en stund i kyrkan! Hennes storasyster sov igenom hela sitt dop, men så är hon också exceptionellt snäll!

Sticktrend

Nu har jag på tre bloggar sett inlägg om garn från Shetlandsöarna, så det måste absolut vara senaste trenden! Och det är väldigt vackra saker man kan sticka av det garnet...
Men jag fortsätter med att använda upp mina restgarner, har snart lite att visa!
Nöjer mig med en bild på denna kvinna! Hon stickar samtidigt som hon transporterar torv på ryggen. Visst har vi gått och stickat här i Sverige också, men detta ser fruktansvärt jobbigt ut. Man måste bli oerhört illa belastad av att behöva gå med ryggen framböjd på det viset för att inte remmen till korgen ska glida upp och lägga sig över halsen. Och så sticka samtidigt som man tar sig fram på ojämna stigar. Jag hoppas att hon ändå var lycklig i sitt liv, denna okända stickerska!

Den stickande madonnan

Fick en kommentar av Andrea, vilket ledde mig till hennes blogg. Helt underbara historiska kläder! Dessutom hade hon i sin blogg länkar till sitt skolprojekt, där man får följa hennes väg till skapandet av den mest fantastiska klänning man kan tänka sig!

Om du tittar in igen, Andrea, vill jag ge dig en liten inspirationsbild; en stickande madonna från ca 1400, kanske något att använda som inspiration i medeltidandet!

Bilder från semestern

Har varit på en lite semester på Öland, som dock blivit avbruten pga regn! Därför blir det inga bilder från Ullcentrum eller så, men man kan hitta textila skatter överallt! Här lite bilder från Ottenbys fyrvaktarbostad, kanske hustrun eller döttrarnas skatter? Märkduekn är ju från 1890 i varje fall. Det fanns ingen skylt, men visst är det fint? Lite blänk från glasmontern ingår!
Vi får väl se om vi återupptar semestern efter helgen, det skulle ju bli bättre väder då, och Öland är ju ganska nära!