Korg

Tog en promenad på vätterstranden och hittade en massa pilsly som någon, gissningsvis kommunen, hade "avverkat".

"Usch vad skräpigt, när ska de köra bort det här riset?" Ja, så kan man reagera när man ser sådant.

Eller så kan man tänka "YES!!! Slöjdmaterial! Vilken tur att de inte hunnit ta bort det än!"

Så jag fyllde bilen med sly (om någon såg mig tror de förmodligen att jag är en galen samlare).

Jag hittade en bra beskrivning av hur man gör från Fotevikens museum, den finns här.

Började med att sticka tre grova spröt genom tre andra och surra ihop med en tunn slana på scoutmaner,

Sedan flätade jag bottnen... och sedan orkade jag inte ta fler bilder! 

Hor som helst blev den enorm! 40 cm i diameter och 35 hög (utan grepe). För att vara första försöket får man säga att den blev riktigt lyckad, och jag tänker mig att den ska få vara utflyktskorg när vi till exempel åker på något vikingaevent! Två små marknader har jag tänkt att jag och barnen ska åka på i år, bara här i närheten men ändå!

De hade flätade pilkorgar på vikingatiden, men hur stora bitar som finns bevarade och hur mycket man vet om hur de såg ut vet jag inte.

Väver och väver

 Det är glest mellan inläggen på bloggen nu, men jag väver och väver... På slöjdfrökenutbildningen började vi med tuskaft, och har nu gått över till kypert. Jag vill helst bara väva vikingatyger, men det går inget vidare.
Det här var en ganska fin testremsa i fiskbenskypert.

Här är en diamantkypert. Jag vävde 3 meter, för att kunna sy en kaftan av det. Men när jag rullade ut det visade det sig att det växtfärgade garnet var så flammigt att mönstret inte framgår ordentligt. Det är riktigt gräsligt faktiskt.

Väldigt mycket jobb för ingenting.

I vävstolen såg det dock snyggt ut, när man bara såg en liten del i taget.

Vikingatida hårnät

Man måste ju ha något på huvudet!

Och det var länge sedan jag språngande, så det blev ett hårnät egentligen tänkt att utgå från modell Bredemose.

Det jag har gjort skiljer sig dock mycket från originalet. För att jag kan ju bara inte låta bli att överarbeta...

För det första valde jag att brickväva ett band att utgå ifrån.

Bandet är ungefär 2 meter långt, och i de mittersta 40 cm har jag dragit ut inslagstrådarna i ena kanten 45 cm. Jag mätte dem individuellt runt en tumstock, för jag km inte på något bättre sätt som verkligen skulle ge exakt lika långa öglor

När bandet var klart monterade jag det på en hemmagjord vävramar, det vill säga en bärback med två fastknutna blompinnar!

Först sträckte jag överkanten, men efter att ha börjat väva insåg jag att det inte fungerar, och jag fick släppa på sträckningen.

Nedtill lät jag en snodd löpa med i skälet för att lätt kunna dra ihop den när den var klar.

Därefter tog springandet vid. Jag växlade mellan höger och vänstervridning med 6 varvs mellanrum för att inte nätet skulle sno sig. Bredmosehättan har tre, men jag var lat, tycker det är lite krångligt att byta håll.

När det var klart virkade jag ihop alla varptrådarna för att låsa dem. Man hade ju inte virknål på vikingatiden, men det här är ju egentligen fingervirkning! Dock ser det som om låsningen på Bredmmosehättan är gjord med en snodd,och då inte bara att snodden är inträdd i skället utan faktiskt fasttvinnad på något sätt.

Sedan släppte jag lös alltihop och sydde ihop nätet till ett rör, från snodden nedtill och upp till ca 4 cm från bandet.

Därefter tvättade jag nätet, garnet är växtfärgat med indigo och släppte mycket färg! 

Jag spände upp det över en tallrik och lät det blocka över natten.

Så idag var det dags att prova!

Liten utvärdering: egentligen är ju Bredemosenätet mer som en mössa, och knytbandet sitter ju inte framtill, utan mitt på. Min modell ser ut som ett klassiskt hårnät. 

Modellen från Bredemose är väldigt spännande för mig personligen för att:

I min folkdräkt ingår något som kallas spranghätta, men den språngas inte utan är gjord i en annan nätteknik. Dock har den säkert varit språngad en gång i tiden, och modellen har mycket gemensamt med Bredemosehättan, inklusive att ett band ska knytas uppe på hjässan!

Alltså: bara att varpa upp för en ny variant!

Då uppstår en ny utmaning. Hur ska mangöra med mössans framkant? När den inte dras ut av ett band kommer den att vilja dra ihop sig å det grövsta!

Vikingatida särk

The Challenge: Monochrome

Material: Linnen

Pattern: No pattern, just rektangles and triangels

Year: 2016

Notions: Sewn with flax tread.

How historically accurate is it? This is a tricky questions since there are very little remains of viking undergarments. I base it on the few known facts that we have: Wider towards the ground than around the chest, makes it probable that the serk is made of rektangles with triangels in the sides. That is also a type of serk that has remained in swedish folkcostumes practically unchanged for all known history.
The opening in the front from the neck is quite deep since the finds indicates that if the serk had a cut in the front it was deep if it existed. 
The fabric itself is not handvowen, and is therefore not accurate, but I think it has a good "look", it has been bleached but not dyed white and has a fine weft.
Seams are backstiched and folded and stiched down to each side, wich is also probably quite accurate.

Hours to complete: Quite many...


First worn: only for the photo occation

Total cost: About 300 kr/ 30 dollars.

Vikingaväska med Viborgsbyglar

Idag tog jag fram kniven och täljde till byglar till min väska, prydd med brickvävda band och posamentet jag gjorde för ett tag sedan. Fodrad med siden är den också...

Jag vet att man inte sandpapprade på vikingatiden, men jag gör det....

Hjälp vad bra den blev!

Det här är nog det finaste jag gjort! Mest tidskrävande också. Det enda jag i te är riktigt nöjd med är pärlorna som avslutar bärremmen, men jag tyckte jag vill ge avslutningen någon sorts finish, inte bara en knut. Kanske att det kan bli något av tenntråd så småningom, men nu är i alla fall klar!

Dublinhätta

Vad gör man med en massa brickvävda band? Jo vikingakläder! Så nu blir det en Dublinhätta, världens enklaste modell, bara ett avlångt tygstycke vikt på mitten och hopsytt, fast i mitt fall givetvis med fällda sömmar. Jag syr i blekt Lunne och kantar med ett enkelt litet band vävt i silke och blått lingarn, precis som originalet från Osebergaskeppet!

Sköldehamnshättan klar!

Nu är min sköldehamnshätta klar, inte så hk, men fin!

Sydd efter principen hos fyndet, broderad med ett utsnitt ur Mammenbroderierna, och brickvävd runt alla kanter. Jag är extremt nöjd och väldigt sugen på att leka lite medeltid, men den hör ska få följa med till tectilfrökenutbildningen efter jul i stället!

Sköldehamnshätta- broderi

Jag har sytt mig en sköldehamnshätta, en ovädershätta från slutet av 1000- talet som hittats i sköldehamn och är genialt konstruerad av två rektanglar och två kvadrater. På den broderar jag nu en otäck gubbe, ett utsnitt av ett mammenbroderi. Sedan ska jag brickväva runt kanterna.

Ovanför ser man resultatet av äldsta dotterns slöjdande! 

Detta är inte riktigt vikingatid men så nära man kan komma om man vill göra en hätta!

Brickvävt Silverband

Jag väver och väver....

Försökte mig i kväll på att brickväva som i Birka, med oträdda hål och silvertråd som inslag. Det gick ju inget vidare...

Dels var det trassligt. Brickorna med tomma hål fick mindre "snurr" än övriga och började slacka, och den silverfärgade sytråd jag hade sexdubbel som inslag trasslade sig...

20 cm band blev det...

Det ska föreställa ett viggmönster...

Vilkingatid i ännu ett medium!

När man snöar in på saker är det lika bra att göra det ordentligt!

Så nu på förmiddagen när vi hade en leraktivitet på mitt jobb passade jag på att göra en mugg och en sländtrissa med  vikingatida förlagor.

Bara tummat, ingen drejskiva, och inte heller blir det någon glasyr, för inget av det fanns på vikingatiden. Det mesta på den brändes dock i grop, syrefattigt, vilket gjorde godset svart, men det kommer inte det här bli, utan bränt i vanlig ugn.

Dock skall jag innan dess glätta ytan med  baksidan av en sked så att den blir jämn och  tät. På vikingatiden använde man en sten.

Mina verk:

Originalen:

Vikingatida posament

Nu får folk faktiskt sluta gnälla på dropps mönster! De är gratis. Man måste inte använda dem. Så, det var det!

Nu till något intressantare! Jag har totalt snöat in på vikingatiden efter mina nålbundna vantar. Det har hänt så fantastiskt mycket roligt inom arkeologins område sedan jag höll på sist för 20 år sedan. Och så finns ju internet nu, och all information är så lättillgänglig, den bara ramlar över en. Och nu har jag hittat posament, om det nu heter så på svenska. En slags snörmakerier i spunnen metalltråd av den typ som man använder för tenntrådsbroderier. Dessa fanns då fastasydda på exklusiva plagg, främst i manliga gravar, men tydligen även någon kvinnlig i Birka. Jag var så klart tvungen att prova!

Väldigt spännande det här, för man kan ju inte låta bli att tänka på samernas tenntrådsbroderier, finns det ett samband?
Här kan man läsa mer!

Mammenbroderi

Så där ja! Nu är äntligen sista handen lagd vid garn- delen av slöjdfrökenutbuldningen! Vi hade i uppgift att dekorera på det vi tillverkat, och jag hade ärligt talat rätt magert med dekorationer, så jag beslöt att brodera på mina nålbundna vantar. 

Det finns ju inte så värst mycket vikingatida broderier, så man kan ju diskutera hur rätt det här är, men å andra sidan är ju all vikingatida reenactment förmodligen helt uppåt väggarna! 

Och det finns faktiskt lite bevarade broderier, nämligen från Mammen i norra Danmark, där man i en grav från slutet av 900- talet funnit en broderad mantel. Bla finns här då denna slinga, fast broderad i olika färger på brun botten. Själv valde jag enfärgat och att brodera i silke, ett material som fanns på vikingatiden, men som garanterat inte använts på ett par simpla vantar, men jag behövde något tunt och fint att sy med. Sytt i klyvsöm som på originalet, men inte med någon större finess. Tyvärr har en viss slöjdtrötthet infunnit sig efter en höst av hetsslöjdande... Nu ska jag skaffa mig en yxa och gå ut och hugga lite med så jag slipper ifrån finliret tänker jag!

Vill man läsa om Mammenbroderierna har jag hittat en fantastiskt informativ sida här.

Nålbundna vantarna är klara!

De nålbundna vantarna är klara. Så vitt jag förstår är de sömmade med det som kallas mammenstygn. Färgen på den här bilden är blek och konstig, men här är de i sitt ovalkade, dragspeliga, utseende.

Men jag slängde så klart upp dem på tvättbrädan också:

Ser ju inte så snygga ut på den bilden, men, rena och torra, är de superfina!

Och lökskalsfärgen är verkligen fantastisk!

Att hitta rätt

Mina nålbundna vantar fortsätter att växa.Och jag tänker att jag har hittat rätt i tillvaron. Det är ju detta jag ska göra! Jag kan ju det här! Vilken tur att jag kom på att jag skulle bli slöjdlärare.
Och så har jag ett riktigt sug efter att få i ordning en fin vikingadräkt! Har visserligen redan en som är fin, men den är helt fel utifrån vad som kommit fram i forskningen kring kvinnornas kläder på vikingatiden, sydd på 90- talet som den är. Jag vet att jag redan när jag sydde den tänkte att kan det här verkligen vara rätt? Jag tyckte det verkade så opraktiskt att ha två tygstycken hängande löst över axlarna. Nu tror jag i och för sig inte riktigt på de här slimmade varianterna som folk syr numer heller, kvinnor under vikingatiden bör har varit gravida och ammat utan att ha speciella mammakläder, och då funkar inte "valkyria"- modet.
Googlade runt lite och hittade en bild som var väldigt intressant, något slags rekonstruktion av kläder från Pskov i Ryssland. Och vad ska man säga om den? Jo, att spännbucklorna sitter på en ganska logisk plats kan jag tycka, men i övrigt måste detta ju vara något slags festplagg, för vem kan gå klädd så i vadagslag? Tror absolut inte heller att folk sprang omkring med saxar och grejer hängande i långa kedjor! Jättejobbigt att fasta med och riva sönder med och att barnen får dem i ögonen när de slänger sig runt benen på en! Korta kedjor kan jag dock möjligen gå med på.
Har rönen från Pskov för övrigt slagit igenom bland nutida vikingamänniskor? Någon som var på Medeltidsveckan och vet?

Nålbindning

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska göra ett nålbundet prov, men varför nöja sig med det? Provlappar gör ju ingen glad, så jag ska göra en vante som något liknar den ovan, funnen på Island och från 900- talet. Har nämligen haft ett växtfärgat garn till just denna liggande i kanske 15 år! Nu ska jag bara hitta nålen också, somäven den legat någonstans i 15 år!