Vantkurs med Täpp Lars

Den här helgen har jag ägnat åt en kurs i att sy skinnvantar med den oerhört underhållande Täpp Lars från Malung!

Den som har chansen bör definitivt göra detsamma!

Och mina vantar blev så fina så det är alldeles galet! Vit Killingpäls och rött kläde...

Mammenbroderi

Så där ja! Nu är äntligen sista handen lagd vid garn- delen av slöjdfrökenutbuldningen! Vi hade i uppgift att dekorera på det vi tillverkat, och jag hade ärligt talat rätt magert med dekorationer, så jag beslöt att brodera på mina nålbundna vantar. 

Det finns ju inte så värst mycket vikingatida broderier, så man kan ju diskutera hur rätt det här är, men å andra sidan är ju all vikingatida reenactment förmodligen helt uppåt väggarna! 

Och det finns faktiskt lite bevarade broderier, nämligen från Mammen i norra Danmark, där man i en grav från slutet av 900- talet funnit en broderad mantel. Bla finns här då denna slinga, fast broderad i olika färger på brun botten. Själv valde jag enfärgat och att brodera i silke, ett material som fanns på vikingatiden, men som garanterat inte använts på ett par simpla vantar, men jag behövde något tunt och fint att sy med. Sytt i klyvsöm som på originalet, men inte med någon större finess. Tyvärr har en viss slöjdtrötthet infunnit sig efter en höst av hetsslöjdande... Nu ska jag skaffa mig en yxa och gå ut och hugga lite med så jag slipper ifrån finliret tänker jag!

Vill man läsa om Mammenbroderierna har jag hittat en fantastiskt informativ sida här.

Lovikkavantar

I slöjdfrökenutbildningen ingår att man ska ta ett mönster och räkna om till ett annat garn eller en annan storlek. Samtidigt ska det vara något som eleverna kan tänkas sticka. Så jag valde lovikkavantar! Räknade om från vanligt lovikka till lovikka mini från Ölands ullcentrum, som jag lämpligt nog hade hemma- det lönar sig att ha mycket garn!

Jag tänker mig att när det är dags för eleverna att sticka sitt första plagg är det en mössa eller möjligen vantar det bästa man kan välja, och då särskilt i lovikkagarn. Det är grovt, bygger snabbt, och blir snyggt, särskilt som man valkar det stickade.

Till broderierna valde jag att använda lovikkagarnet, inga färgade garner, för jag tycker det känns lite fräschare och mer tilltalande för yngre som vill ha ett snyggt plagg och inte ett historiskt stickprojekt! 

Järbo, som jag sett används i diverse skolor gör ju dessutom lovikkagarn i diverse roliga färger. (Men nog att man ser skillnad på olika garnkvaliteer, det här från ullcentrum är fantastiskt!

Att hitta rätt

Mina nålbundna vantar fortsätter att växa.Och jag tänker att jag har hittat rätt i tillvaron. Det är ju detta jag ska göra! Jag kan ju det här! Vilken tur att jag kom på att jag skulle bli slöjdlärare.
Och så har jag ett riktigt sug efter att få i ordning en fin vikingadräkt! Har visserligen redan en som är fin, men den är helt fel utifrån vad som kommit fram i forskningen kring kvinnornas kläder på vikingatiden, sydd på 90- talet som den är. Jag vet att jag redan när jag sydde den tänkte att kan det här verkligen vara rätt? Jag tyckte det verkade så opraktiskt att ha två tygstycken hängande löst över axlarna. Nu tror jag i och för sig inte riktigt på de här slimmade varianterna som folk syr numer heller, kvinnor under vikingatiden bör har varit gravida och ammat utan att ha speciella mammakläder, och då funkar inte "valkyria"- modet.
Googlade runt lite och hittade en bild som var väldigt intressant, något slags rekonstruktion av kläder från Pskov i Ryssland. Och vad ska man säga om den? Jo, att spännbucklorna sitter på en ganska logisk plats kan jag tycka, men i övrigt måste detta ju vara något slags festplagg, för vem kan gå klädd så i vadagslag? Tror absolut inte heller att folk sprang omkring med saxar och grejer hängande i långa kedjor! Jättejobbigt att fasta med och riva sönder med och att barnen får dem i ögonen när de slänger sig runt benen på en! Korta kedjor kan jag dock möjligen gå med på.
Har rönen från Pskov för övrigt slagit igenom bland nutida vikingamänniskor? Någon som var på Medeltidsveckan och vet?

Inspirerad

I den fantastiska nya podden "Nördic Knitting" talades det i vantavsnittet om Laris fantastiska vantar, och när jag tittade in på ravelry höll jag på att storkna!  Hjälp vilken vantskatt! Åtminstone tre av dem vill jag göra! Nu har jag satt i gång med Eve och maken till långsam och krånglig stickning får man leta efter- jätteroligt!

Julekongen

MIn 7- åriga dotter har helt snöat in på en norsk julkalender som har visats på SVT i jul, och som heter Julkungen på svenska. Julkungen handlar om två barn, varav en flicka vid namn Eirild som visar sig vara prinsessa. Och vilken 7- årig skolflicka går inte omkring och drömmer om äventyr, hemliga gångar och annat spännande!
Dessutom har Eirild väldigt mycket fina stickade kläder, och dottern har enträget bett mig att göra likadana åt henne, vad är det annars för vits med att ha en stickande mamma?
Så jag plockade fram lovikkagarnet jag köpte på Ölands Ullcentrum i somras och stickade ett par vantar till henne! Roligt att Norska Eirils har svenska vantar när det finns så mycket fint norskt!
Och eftersom jag är den mamma jag är, gammal medeltidslekare, så kunde jag inte låta bli att sitta uppe halva natten och tillverka en sköld åt henne också! Målingen tog nog ett par tre timmar... men himmel vad roligt det är!
Nu är tyvärr Julkungen slut men vi har hört att det ska innas en fortsättning i form av en film! Jag vet ju att det är några norskor som tittar in här i bland, någon som vet om det blev någon film och var den finns att få tag på?
Nu har jag bara en poncho, en krage, mössa, samt en sydd yllekappa kvar på beställningslistan...

Adventskalenderstickning

I går fäste jag trådarna i mina estniska vantar, resultatet av att jag deltagit i Tålamodspåsens adventskalenderstickning! Alla luckorna finns kvar här om någon vill göra sig en janurikalender eller så! Detta var världens bästa kalenderstickning! Jag fick lära mig nya saker, och äntligen sticka roositud som jag tänkt göra länge. Nu gjorde jag i och för sig lite fel på just den detaljen, men jag vet ju hur jag ska göra rätt nästa gång...

Babyvante med Selbumönster

Ja här blir det inte mycket stickat just nu...
Och jag kan berätta varför! Den 2 januari började jag SPRINGA! och jag springer fortfarande! Ja det är en historia för lång för att berätta här, men jag är lite som Forrest Gump, och detta beror på att jag vill vara en pigg och levande mamma, och en av effekterna är att jag blir sunt trött på kvällarna, inte orkar sticka i soffan framför tv:n och går och lägger mig kl 22!
Men ett par yttepyttesmå vantar har jag knåpat ihop, eftersom jag blev moster för andra gången för en vecka sedan. Mönstret kommer från en par vantar som min mamma gav till min äldsta dotter när hon föddes, och de är stickade av en norsk kvinna på hennes jobb. Jag tycker så mycket om dem att jag tyckte min lille systerson skulle få ett par likadana, stickade i babyull. Hoppas att han kommer tycka om dem, vi får se när vi träffar honom på lördag!

Stickat från Ore

Jag har gått med i en KAL som är som gjord för mig; "stickat från Ore", som ska resultera i ett par brudgumsvantar! Det verkar även finnas en antyda om ett fortsättning efter herrvantarna, jättekul! Historisk stickning är ju det bästa jag vet, och vantar är ju perfekta, små och ganska snabba projekt! Ska nu bara turbosticka klart min gotländska rosvantar så jag inte får fler UFO:n liggade, målet är ju att bli av med dem och allt garn som ligger här och skräpar!

Larus och Ardea, tvåändsstickad halvvante

Min bebis sover ganska mycket och regelbundet (jätteskönt!) än så länge, så jag har satt igång med ett litet sticke för att ha något att göra på kvällskvisten! Att ta mig till en garnaffär känns dock ännu inte aktuellt, så jag plockade upp lite ur förådet, finns ju gott om tvåtrådiga ullgarner här hemma, och lade upp för ett par halvvantar. Har ju tyvärr glömt mina tidigare svampplockarvantar på en buss, så jag behöver nya! Det blev Larus och Ardea, ett gratismönster från Knitty som jag har haft utskrivet i en pärm i flera år! Numer skriver jag inte ut mönster om de inte är extremt komplicerade, nu har jag mönstret i mobilen, är ju både praktiskt och mer miljövänligt, åtminstone föreställer jag mig det senare. Bilden är ju lite trist, men man man ser ju i alla fall att det händer en del!
Den här vanten är stickad med nummer 3, bara 66 maskor i mudden, så det går fort!

Vante från Inherred

I kväll har jag äntligen fäst alla trådar i Vanten från Inherred ur boken Håndplagg.
Garnet är samma som i den färöiska vanten, det vita från småländska får och det grå från gotländska. I mönstret är resåren tre gånger så lång som den jag stickade, hade jag gjort enligt mönstret hade den räckt upp till armbågen! Funderar lite på varför så lång?
Mönstret är ju lite Selbuartat, men efter en koll på kartan så ligger Selbu och Inherred en liten bit från varandra, Selbu i Sydtrönderlag och Inherred i Nordtrönderlag! Någon med mer kunskaper i Norsk stickning kan kanske dock ge mer upplysningar om släktskap och skilnader, det skulle jag uppskatta!

Vantar från Färöarna

Trots att bara tummarna är kvar på de röda tvåändsstickade vantarna satte jag igång med ett nytt par... någon mer som gör sådana saker?
De här vantarna fick jag upp ögonen för när jag lyssnade på stickpodden! Detta eminenta initiativ upptäckte jag under julledigheten och lyssnade raskt ifatt alla missade avsnitt i sängen när jag lagt mig! Jättetrevligt, vill verkligen tipsa om det om det är någon mer än jag som missat det! (det är lite konstigt det här, jag får, med något enstaka undantag, kommentarer på den här bloggen från två, 2, personer, Pysselfarmor och Tålamodspåsen, men jag har ungefär 800 sidvisningar per vecka! Vet inte hur jag ska tolka det, antingen har jag bara två läsare, eller så har jag massor som bara tittar in...)
Mönstret på dessa vantar hittar man här, och det ska vara färöiskt, men sanningshalten i det påstående verifieras inte. Har man tvåändsflätor inom färöisk stickning?
Jag skippade tofsen, för jag tänker att den blir lättare att använda så här.
Jag har stickat i garn jag hade liggande, det vita är spunnet av ull från småländska får, och det grå från gotländska. Det kommer från "Ull och bin" och jag köpte det för två år sedan. Det röda är en snutt från Norge. Mycket snabbstickat mönster kan jag säga, är inte van att sticka med så grova stickor!

Tvåändsstickad vante från Hälsingland.

Jag ägnade juldagen åt att städa mitt garnlager. Alla udda härvor och rester är nu snyggt nystade och ligger i en korg. Så ska jag försöka sticka upp en del av det också! Jag börjar med tre olika nystan rött från Norska ullfabriken (kommer inte ihåg hur det stavas på norska). Det är samma färg men olika färgbad (antar jag, de är rester från olika projekt) så vi får se om det blir några färgskiftningar. Hittade ett mönster som passar också: Kragvantar från Härjedalen ur boken Vantar, Mössor, Sockor och Sjalar av Anita Gunnars. Så nu tvåändsstickar jag lite igen!
I en korg med lock har jag gömt projekt under arbete... det ligger en del där, till exempel min Delsbotröja, tänk att handsömnad ska vara så segt! Samt bomullsvantarna till folkdräkten, det var dem jag behövde hjälp med i förra inlägget, tack för tipsen!

Rödövantar

 Nu är vantarna från Rödön i Jämtland klara! Rödön ligger på en halvö i Storsjön i närheten av Östersund, så detta är nog det mest "norra" jag stickat!
Dessutom har jag fått lära mig något nytt, att sticka flossa! Och flossa är verkligen fint på avigsidan, så här ser det ut:

Mönstret har jag, som tidigare meddelats, hittat här, där det för övrigt finns fler fina vantar att sticka! Däremot väntar jag förgäves på att de ska fylla på de övriga kategorierna med mönster, t ex knypplingen!

Vantar från Rödön

Vi åkte på en liten utflykt i kollegiet i veckan, och då var ju tvungen att ha med mig en stickning, två timmar i buss blir så segt annars! Så då satt jag i gång med de här vantarna från Rödön i Jämtland. Mest för att jag i Estland köpte det här illblå garnet som jag annars inte visste vad jag skulle göra av, färgen är verkligen skarp! Men min kollegor undrade om jag stickade EM- vantar, och det kan man ju tänka sig, för det blir verkligen flaggfärger! Så det passar väl bra, så här på svenska flaggans dag! Eller just det ja, nationaldagen heter det ju!

Glad nationaldag på er!