lördag 23 oktober 2010

Om svenskhet

Åh vad jag är svensk! Jag är så svensk, så svensk, så ingen kan vara svenskare! Titta bara här på min aningslösa blogg, det är Carl Larsson på väggarna och i dotterns kläder, det är bärplockning och drömmar om röda stugor med glasverandor och gammaldags pelargoner, det är stickade kopior av allmogens kläder, och jul och midsommar är det bästa jag vet, firat med hemmainlagd sill och hembakat bröd. Åh, småländska steniga tegar och gärdesgårdar och dunkla tjärnar och lantraskor som betar fritt. Såpskurade golv och hemvävda trasmattor och anor som sträcker sig bakåt i den svenska jorden så långt någon kan önska...
...men min dotters ögon är mörkare än annan andra barns och hennes ögonfransar är längre och mörkare. Åh, hon är så vacker så det gör ont, och inte är hon blond och blåögd, inte det minsta. Hon är så svensk, så svensk... Åh vad hon är svensk, men åh vad hon också har påbrå någon annanstans ifrån. Och nu skall hon växa upp i ett Sverige där dumheten sitter i riksdagen och galningar kan ta detta som en ursäkt för att ta andra människors liv, människor som likt hon har ett utseende som skvallrar om ett ursprung någon annanstans.
Svensk kultur pratar de om. Svensk historia. Jag är historiafröken, och jag genomskådar deras teser, men alla gör inte det. Svensk kultur, ja visst är den underbar, men inte så särskilt unik, den som vill kan läsa Ebbe Shöns senaste bok om folktro och magi och se hur våra tankar och idéer har paralleller i kulturer över hela världen. Vi är inte rikare på kultur än något annat folk, vi stickar och syr och väver samma åttabladsrosor som i stort sett alla andra, vi hyllar vårt träd, livets träd, vårt ygdrasil, trädet mitt i lustgården på gott och ont, som snart sagt alla kulturer och religioner gör. Vi är inte unika, vårt värde är inte större än någon annans. Vårt inre är det samma, våra drömmar, vår kärlek till våra barn, till platsen vi lever på, och SKAM den som hävdar något annat!
Nu i veckan, i detta välmående villasamhälle där alla har har det varm och ombonat, bra betalt, mat på bordet och Polarn & Pyret- kläder på barnen hade jag ett samtal med några barn om varför man inte skall titta på en bild av svältande afrikanska barn och skoja om negerbollar. För det ska man inte. Och barn skojar inte om andra barn som svälter om de inte blivit lärda att göra det. Av någon vuxen. Någon som kanske bidragit till styggelsen i vårt demokratiska styre. Må Gud bevara oss för det som händer nu.

1 kommentar:

  1. Jag håller med dig!Det är otäckt vart vi är på väg. Kollegors åsikter kring fikabordet kan ibland vara mindre smickrande! Ibland önskade jag att jag hade lite mer civilkurage och hade någon dräpande kommentar att ta till......

    SvaraRadera