Svartstick

Jag kände ett behov av att göra något annat än sticka ett tag, och jag gillar verkligen att brodera, men jag är inte så värst bra på det, om man bortser från korsstygn då... jag behöver bundenheten till väven för att det ska bli snyggt!
Men korsstygn är ju inte alltid så skojiga, så jag blev väldigt glad när jag vid mitt botaniserande på bibblan hittade dalarnas svartstick! Helt perfekt, vävbundet men med knorr!
Jag broderar fritt efter bilder på gamla halskläden ur två böcker, och då finns en komplikation! Den finaste väven som affären kunde uppbringa har 12 trådar per centimeter, på de gamla halsklädena var det 24 trådar per centimeter! Jag får alltså försöka halvera mönstren för att de inte ska bli onaturligt stora!
En annan sak som man kan fundera på är hur de kunde sy så fint! Jag måste nästan ha dagsljus för att se vad jag håller på med, och tänk för 200 -100 år sedan, inget elljus, dåligt med fönster, inga glasögon! Hur lyckades de? Jag är enormt imponerad!